annikasiri

På fjorton dagar hinner det hända väldigt många saker.
och åker man buss 250 mil så hinner man se väldigt mycket.
Här kommer några korta berättelser och tankar.

Shejk Mousa bodde vi hos de två första nätterna. I en by bland beduiner. En by som
ligger nedanför berget Sinai. (ni vet där Mose hämtade lagtavlorna). De flesta red kamel
upp för berget, själv så valde jag att gå, precis som Mose hehe. Det var en grym utsikt.
Jag gillade också väldigt mycket att gå ner för berget, mot slutet vandrade vi under
stjärnhimlen.

En anledning till att jag gillar att komma hem till Sverige är att det inte går runt massa
militärer och poliser överallt med gevär hängandes över axeln. En annan är att jag
får äta sallad igen!!

Besöket på sopstaden gjorde helt klart intryck på mig. Vi åkte först i en liten buss igenom
staden, sedan när vi skulle gå en liten bit fick vi höra "Nä, vi kan inte gå av här, det är
för lerigt, era skor blir för skitiga". Jag vet inte om guiden som sa det förstod det sjuka
just då. Men tänk att det alltså var för skitigt för oss att gå ut, men utanför bussfönstret
såg vi kvinnor, män, ungdomar, barn som levde där, mitt bland soporna. För att det nu
inte ska kännas alldeles för sorgligt och hopplöst bland alla flugor och sopor så kan jag
berätta att vi möttes av en hel del leenden, och på en av väggarna i kvarteren vi åkte
igenom stod det "Jesus loves us" vilket fick mig att le. Vi åkte med bussen 100 meter,
sen fick vi gå ut och då möta staden med ytterligare ett sinne, det stank.
Där lever människor, det är ofattbart.

Vi fick träffa biskop Tomas ett par gånger under resan, han är inte svensk alltså, det trodde
jag första gången jag hörde hans namn, men han är biskop i den koptiska kyrkan i Egypten.
Vilken häftig man. svårt att beskriva, men han är nog en av de häftigaste jag träffat, hans
blick och hans ord.
Någon vecka senare var vi med på en tv-sändning med den koptiska Poven, han har ett
program varje vecka då han svarar på frågor som människor lämnat in på små lappar och
så predikar han lite. Vi fick tolkning genom hörlurar vilket var roligt. Poven satt längst fram
i en stor kyrksal vid ett skrivbord, som om de flyttat in hans kontor i kyrkan.

Den vanligaste frågan under resan är helt klart "What's your name?", alla barn och ungdomar
kunde den frågan och fick dom chansen så frågade dom, sen hände det att vissa tog chansen
och frågade flera gånger med några minuters mellanrum också hehe..

Lär inte vinna pris för denna filmen, men så tråkigt att kvalitén är helt okej när man redigerar,
och sen när man laddar upp på youtube så blir det apdålig. Håll till godo.



Jag har gillat att åka buss under resan, så härligt att ha folk så nära hela tiden.
Man kan prata, spela spel sen kan man sova lite, eller sitta och titta ut och
få tid att tänka, eller läsa, sen sova lite igen, sen spela spel och så håller det på så.

Nu är det sovdags.
Godnatt

Jag håller på att knåpa ihop en liten film från Egypten,
blir bara några korta klipp från olika platser...
och lite musik som fanns i mina öron under resan.
Men nu är det snart mat här på folkhögskolan,
idag är vi lediga från lektioner. återkommer senare.

Fredag 05.20 vaknar en flicka och hon är nöjd när hon just hinner fånga upp saliv (dregel)
påväg att falla från vänster mungipa. Hon rätar på sig i flygplansstolen, börjar minnas var
hon befinner sig. Plats 35b mellan två okända människor. Hon upptäcker att den blommiga
klänningen trots allt var lite våt kring vänster nyckelben. Istället för att bara känna sig äcklig
och undra vad okänd-person-plats-35a och okänd-person-plats-35c tyckte om henne så log hon
lite för sig själv och kände sig härligt trött och kände efter om det verkligen var fuktigt, ja.

Nu har jag kommit hem, så mycket
jag har fått se av landet Egypten.
Det senaste dygnet har jag sovit
sammanlagt 2,5 timmar. Natten
spenderades på bussar,
flygplatser och flygplan.

Egypten har många gamla
fina saker men mötet med
en annan kultur och möten
med människor är det jag
kommer att minnas  och
uppskattar allra mest.

Något slags bildbevis på att
jag var där, genom mobilen.

på rekordkort tid har jag packat upp mina saker,
lagt i tvätten och nu ska jag och Lisa gå och handla,
men för att visa något livstecken skriver jag nu att jag ska skriva ikväll.
Vi hörs alltså!!!!!!

Hej kram!

Ett kort inl'gg fr[n sj'lvaste Egypten. Mitt i ingenstans,
i oknen typ finns en liten by d'r vi 'r just nu. Egypten best[r
till 96 procent av oken\, det lilla gr;na som finns ligger l'ngs Nilen.
H'r 'r det varmt, jag 'r vekrligen en shadowgeek som
Emma sjunger om i Soll[ten (Tommys), jag 'lskar skuggan,
l'ngtar efter sommaren i Sverige, lite svalare och s[ ligga vid havet
under skuggan av ett tr;d och l'sa en bok, liiivet.
Men jag t'nkte inte klaga, det 'r underbart att vara i Egypten.
Ig[r vandrade jag i typ 4'5 timmar upp och ner f;r ett visst berg.
Sinai berg, det var m;ktigt \!
Snart 'r det lunch, jag skulle bara h'mta lite postadresser f;r
Hoppas ni har det fint i Sverige.

Kram Annika

Om 27 minuter går bussen som ska ta oss till Arlanda. Imorse vaknade jag tidigt så jag
tog en underbar promenad i vårvädret, så vackert här uppe på berget. Men det är svårt
att fånga, så jag fångade mig själv istället hehe...så ni minns hur jag ser ut. förresten tog
jag tillbaka snebenan, kanske bara tillfälligt men det bara blev så igårkväll..

Idag började jag inte dagen med Yoga
alltså, vilket jag faktiskt prövat två
mornar i rad innan, första gångerna
i livet, det är alltid spännande att
pröva nya saker, Nina lärde mig.

En promenad är inte fel det heller.
Fåååglar, soool. mumma.

har inte så mycket mer att säga
glöm mig inte. :)

föresten, la in lite ny musik på
listan, lite nytt som jag hört
på radion, fina melodier, det är
dom i slutet av listan...






Godmorgon x 14
Godnatt x 14
kram x 14
och framförallt 791 x 14.
Om du har glömt vad det innebär så kolla en såndär
sångbok i en såndär byggnad med torn (inte ett slott)


Annikapannikapannkakssmet.

när man inte har fått så många centimetrar så får man använda fantasin.
jag fick upp spegeln, jippiiii... :)

Ett rykte om att Samuel Ljungblahd skulle komma spred sig, ni vet han soulkillen
från Let's Dance och ja, ett avsnitt av Så ska det låta. Tänkte bara visa lite
bevismaterial på att jag hörde honom igår..



Förlåt mig för inne-i-showen-men-sjunga-med-som-alla-andra-rösten som dyker
upp ibland, men vill man se och höra herr Ljungblahd så finns det bättre videos.

Om ni inte orkade se hela filmen så kan jag säga det - stämningen var rätt pepp.
Samuel sjöng ett par låtar sen var det ett sånt där möte ni vet. Det var riktigt
intressant, eller, jag sov halva predikan, men det handlade nog mest om min
inställning. Det var en man från USA som predikade, det var inte så farligt som det
skulle ha kunnat vara och när man satt där längst upp på sista raden på läktaren
(fanns ingen annan plats, kyrkan var full) så var det faktiskt intressant, även om
jag sov, jag hörde ju inledningen och avslutningen.

Det kommer att komma ett till inlägg innan resan, minst haha, men imorgon 10.30
går bussen mot Arlanda och Kairo.

Hej puss ses. 791.

åh vad jag någongång i livet måste gå på opera. snaaart tycker jag.
och sen någon musikal vore inte heller helt fel, vet inte om opera
skulle kunna få fram den där känslan som när man sitter i en stor
teatersal och tittar på en musikal, helt inne i handlingen, underbart.

men rubriken kom till av en annan anledning, en liten kort inblick i en
20-årings hjärna, tänkte skriva konstig 20-årings hjärna, men jag tror
vi alla har våra konstigheter så att klassa mina tankar jag nu ska dela
som konstiga vore nog inte rätt. Jag har dessutom tänkt mycket mycket
konstigare saker.. men nu till min buss- och tågberättelse. Vill förvarna
om att den inte slutar lyckligt.

Jag sitter på ett tåg, i en tågvagn som är den
enda vagnen själva tåget består av, jag har
genomfört byte 1 av 3 och känner mig väldigt
trött med tanke på att jag kvällen innan
tillsammans med Hanna, Jonathan och Rasmus
fick för mig att halv 11 att spela innebandy drygt
en timma, sen åka till Mc'donalds, sen kolla på film.
Jag halvsover, vaknar till av att någon som går förbi
gör något slags snarkljud med näsan, vet inte hur det
ska tolkas, men jag vaknade. Sen vågade jag inte
somna på grund av kommande byte. Mitt emot sitter
en kille/man med en dator. Jag granskar, och
kommer fram till att han ser bra ut, att han har valt
rätt sorts glasögon men att hans byxor inte enligt mig
var någon hit (feting vad ytlig man kan vara).


En stund senare lägger jag märke till att han bläddrar i ett nothäfte med titeln Bach på framsidan, åhå vad har vi här då. Så småningom tror jag att tåget börjar närma sig min station (Mariannelund), så jag trycker på stop-knappen, du vet sånna som finns på bussar. Jag får frågan:
- Är nästa station Mariannelund? killen med nothäftet och det där andra.
- Jag hoppas det.
- Det gör jag med.
Det var rätt. Väl utanför tåget ser jag kanske aningens stressad ut, flackar med
blicken för att hitta min buss som ska gå om 2 minuter, jag blev lite lugnare när
jag hade någon att fråga och tillsammans klurade vi ut vart vi skulle stå och vänta.
- Ska du iväg och spela? sa killen med nothäftet och det där andra. (jag höll bl.a.
i min bandyklubba).
- Ja och bla bla... sen var jag såklart tvungen att kolla om han pluggade på musik-
högskolan eftersom jag lagt märke till noterna.
Svaret: Han gjorde det innan, nu jobbar han som operasångare bor i Göteborg och
var påväg till ett sånguppdrag. Jag tänkte, där är min man och dom där byxorna kan
jag ha överseende med, operasångare, coolt. Sen kom bussen, och 1 minut efter att
bussen hade börjat åka och vi är mitt inne i ett samtal ringer hans mobiltelefon....
- Hej älskling!

haha, nä okej jag har inget nytt nummer inlagt på min mobil. 20 minuter senare var
vi framme i Vimmerby där han skulle gå av. Han önskade mig lycka till på matchen
och jag sa detsamma på konserten. Sen åt jag min lunchlåda och läste lite. Några
timmar senare var jag i Oskarshamn och träffade min underbara syster som kommit
hem från Filippinerna.
Puss och kram.

oj jag glömde ju berätta om min tåg/buss-resa hem till Oskarshamn i helgen.
tar den sen, nu börjar min lektion.

kram kram kram.

Om någon frågar mig hur det gick på matchen i helgen så blir jag rätt uppspelt. Vi får
tyvärr inte kvala trots vinst, vi låg på andraplats, färjestaden på tredje med lika många
poäng som oss inför sista matchen, vi hade 5 mål bättre än dom i målskillnad, men så
hade de tyvärr det bästa laget att möta i sin sista match, förlåt Craftstaden, men ah,
den matchen slutade 17-4.
Tillbaka till vår match,mer spänning, kortfattat: vi ledde med 2-0 och höll det fram till
slutet av matchen, då kom Borgholm igång. När det var två minuter kvar av matchen
gjorde de 2-2. vad tänkte man på, jag vet inte, ord som skit snurrade kanske i huvudet,
och jag som bara fått ledigt från den obligatoriska Öppet Hus-dagen på folkhögskolan mot
att vi skulle vinna matchen. 23 sekunder kvar av matchen händer det som aldrig händer känns
det som, brukar inte vara vårt lag som lyckas mot slutklämmen, Malin får såklart tag i bollen
och passar. Ett direktskott, halvgo träff. Men vad spelar det för roll när bollen går i måååål.
Det var ett roligt och bra slut på den här säsongen.



Dags att visa en bild på min lilla klass när vi var i Kuvarp. Har väl nämnt
några av dom på bloggen iallafall. Från vänster: Mikael, Anna, Hanna,
Jonathan, Ida, Nina, jag och Lisa.

Tänk att man kan känna så efter ett samtal med en lärare på Oscarsgymnasiet. Det blir lite
som en vändpunkt i det slappa och vad ska man säga, det återhämtande livet här i Jönköping
hehe. Ska på egen hand försöka fixa goare betyg i Svenska B, genom en prövning som det
heter. När jag lagt på tänkte jag - skit, varför har jag bestämt mig för detta?
men det är som det är. och nu fick jag ju en anledning att sätta mig här på biblioteket en
torsdagskväll, lyssna på Joni Mitchel - A Case of You. Skön musik att lyssna på till den här
nu-är-det-slut-på-det-roliga-feelingen, utsikten, ja den känns inte helt fel heller.

jodå jodå. Här satt man i godan ro med datorn i knät medan några klasskompisar
tittade, och jag lite halvt, på ett sånt där fjantigt dejtingprogram, en variant där
människor dejtar i mörkret innan man får se varandra. Lite facinerande ändå.

det var ingen komedi som fick mig att skratta och spontan-applådera
alldeles ensam klockan halv 4 på morgonen för ett par dagar sen när jag
låg i soffan i "hängrummet" på internatet. ååhh det var lätt värt att hålla
sig vaken för curlingen, vi var så illa ute men så tog vi hem det tillslut, Jäää.