annikasiri

På den tiden var jag inte säker om det skulle finnas några små att
berätta för. Men jag tänkte att det här ögonblicket ska jag bära
med mig utifall att.

 

Knack, knack, knack.
- Kom in! sa hon.
- Hej! sa vännen.

Han verkade oberörd av att hon satt där på skrivbordsstolen i pjamas, med
cellon, trots att han bara sett cellon framplockade någon enstaka gång tidigare.
Istället kollade han bokutbudet på nattduksbordet.

- Den där borde du läsa! sa hon och pekade på Liv Strömqvists
"Prins Charles känsla" med stråken.

Han slog sig ner i sängen och började läsa. Hon satte återigen igång
Håkan Hellström - Valborg på Spotify och började spela till.
Över musiken hördes fnitter, boken verkade gå hem.

Där var det, ögonblicket.

Prolog
Det var vår ute.
Och det kunde en till och med ha anat om en blundat.
Näsborrespråket.

 

 

Förord
Till dom små, om en betydelsefull vän när jag var ung.
Jag berättar om när jag tänkte på vad jag gjort.

 

Kapitel 2

En torsdagseftermiddag satt hon på bussen (15.45), tittade ut genom fönstret.
Hon tänkte - vi är rätt gulliga ihop - och smålog. Framför sig såg hon inte
småländska granar svischa förbi, eller "dansa i piruetter", som hon alltid tyckte
att de gjort som liten under långväga bilfärder. Blicken tog sig bortom träden,
istället såg hon onsdagskvällens tandborstning i badrummet framför sig. Fantastiskt.
Han speglade sig och hon roade sig med att leta och klämma mogna finnar på
hans rygg. Inga ord behövdes i den stunden.

Prolog
Till dom små.
Hon och dom små får prata mer om detta en annan gång.

 

 

 

 

 

...taget. Oh. Det är inte mitt att ha. Att va. Ja, va va de ja sa?

 J och J - Mer av dig. Kliv på:

Kapitel 1 - Söndag eftermiddag fast före middag

Samma öppna ögon. Ändå. Verkligheten känns plötsligt så mycket verkligare.
Samma grepp om tekoppen. Ändå. Smaken känns så mycket smakigare.
Samma eldsprak i kaminen. Ändå. Spraket känns så mycket sprakigare.

Sluta aldrig läsa, snälla. Upprymdheten hålls vid liv. Ledorden lever i mig,
sanning och skratt. Inifrån och ut.

Har han bara hunnit läsa ett par sidor och vi hör hur dörren i hallen öppnas.
Vi hör hur de små liven skojar och stojar. Vi hör hur skor och ytterkläder flyger av.

- Heeeeej gullisar!

Soffan har plats för fler. Han slutar läsa. Istället pratar gullisarna om kojan i skogen.
Familjen som bor i kojan lever på kottar och blad. Saften hämtas ifrån bäcken. Familjen
som bor där har spindlar och sniglar som husdjur. En dag i min värld kan vara en vecka
i skogen.  Dag går över till natt och natt till dag när gullisarna själva bestämmer det.

Doften från den såklart gemensamt tillagade vegetariska getostlasagnen sprider sig.
Klockan ringer. Nu är det mat.

Prolog

Samma öppna ögon.
Det kommer att vara samma ögon.
Vad ska dom få se?