annikasiri

På fjorton dagar hinner det hända väldigt många saker.
och åker man buss 250 mil så hinner man se väldigt mycket.
Här kommer några korta berättelser och tankar.

Shejk Mousa bodde vi hos de två första nätterna. I en by bland beduiner. En by som
ligger nedanför berget Sinai. (ni vet där Mose hämtade lagtavlorna). De flesta red kamel
upp för berget, själv så valde jag att gå, precis som Mose hehe. Det var en grym utsikt.
Jag gillade också väldigt mycket att gå ner för berget, mot slutet vandrade vi under
stjärnhimlen.

En anledning till att jag gillar att komma hem till Sverige är att det inte går runt massa
militärer och poliser överallt med gevär hängandes över axeln. En annan är att jag
får äta sallad igen!!

Besöket på sopstaden gjorde helt klart intryck på mig. Vi åkte först i en liten buss igenom
staden, sedan när vi skulle gå en liten bit fick vi höra "Nä, vi kan inte gå av här, det är
för lerigt, era skor blir för skitiga". Jag vet inte om guiden som sa det förstod det sjuka
just då. Men tänk att det alltså var för skitigt för oss att gå ut, men utanför bussfönstret
såg vi kvinnor, män, ungdomar, barn som levde där, mitt bland soporna. För att det nu
inte ska kännas alldeles för sorgligt och hopplöst bland alla flugor och sopor så kan jag
berätta att vi möttes av en hel del leenden, och på en av väggarna i kvarteren vi åkte
igenom stod det "Jesus loves us" vilket fick mig att le. Vi åkte med bussen 100 meter,
sen fick vi gå ut och då möta staden med ytterligare ett sinne, det stank.
Där lever människor, det är ofattbart.

Vi fick träffa biskop Tomas ett par gånger under resan, han är inte svensk alltså, det trodde
jag första gången jag hörde hans namn, men han är biskop i den koptiska kyrkan i Egypten.
Vilken häftig man. svårt att beskriva, men han är nog en av de häftigaste jag träffat, hans
blick och hans ord.
Någon vecka senare var vi med på en tv-sändning med den koptiska Poven, han har ett
program varje vecka då han svarar på frågor som människor lämnat in på små lappar och
så predikar han lite. Vi fick tolkning genom hörlurar vilket var roligt. Poven satt längst fram
i en stor kyrksal vid ett skrivbord, som om de flyttat in hans kontor i kyrkan.

Den vanligaste frågan under resan är helt klart "What's your name?", alla barn och ungdomar
kunde den frågan och fick dom chansen så frågade dom, sen hände det att vissa tog chansen
och frågade flera gånger med några minuters mellanrum också hehe..

Lär inte vinna pris för denna filmen, men så tråkigt att kvalitén är helt okej när man redigerar,
och sen när man laddar upp på youtube så blir det apdålig. Håll till godo.



Jag har gillat att åka buss under resan, så härligt att ha folk så nära hela tiden.
Man kan prata, spela spel sen kan man sova lite, eller sitta och titta ut och
få tid att tänka, eller läsa, sen sova lite igen, sen spela spel och så håller det på så.

Nu är det sovdags.
Godnatt