annikasiri

åh vad jag någongång i livet måste gå på opera. snaaart tycker jag.
och sen någon musikal vore inte heller helt fel, vet inte om opera
skulle kunna få fram den där känslan som när man sitter i en stor
teatersal och tittar på en musikal, helt inne i handlingen, underbart.

men rubriken kom till av en annan anledning, en liten kort inblick i en
20-årings hjärna, tänkte skriva konstig 20-årings hjärna, men jag tror
vi alla har våra konstigheter så att klassa mina tankar jag nu ska dela
som konstiga vore nog inte rätt. Jag har dessutom tänkt mycket mycket
konstigare saker.. men nu till min buss- och tågberättelse. Vill förvarna
om att den inte slutar lyckligt.

Jag sitter på ett tåg, i en tågvagn som är den
enda vagnen själva tåget består av, jag har
genomfört byte 1 av 3 och känner mig väldigt
trött med tanke på att jag kvällen innan
tillsammans med Hanna, Jonathan och Rasmus
fick för mig att halv 11 att spela innebandy drygt
en timma, sen åka till Mc'donalds, sen kolla på film.
Jag halvsover, vaknar till av att någon som går förbi
gör något slags snarkljud med näsan, vet inte hur det
ska tolkas, men jag vaknade. Sen vågade jag inte
somna på grund av kommande byte. Mitt emot sitter
en kille/man med en dator. Jag granskar, och
kommer fram till att han ser bra ut, att han har valt
rätt sorts glasögon men att hans byxor inte enligt mig
var någon hit (feting vad ytlig man kan vara).


En stund senare lägger jag märke till att han bläddrar i ett nothäfte med titeln Bach på framsidan, åhå vad har vi här då. Så småningom tror jag att tåget börjar närma sig min station (Mariannelund), så jag trycker på stop-knappen, du vet sånna som finns på bussar. Jag får frågan:
- Är nästa station Mariannelund? killen med nothäftet och det där andra.
- Jag hoppas det.
- Det gör jag med.
Det var rätt. Väl utanför tåget ser jag kanske aningens stressad ut, flackar med
blicken för att hitta min buss som ska gå om 2 minuter, jag blev lite lugnare när
jag hade någon att fråga och tillsammans klurade vi ut vart vi skulle stå och vänta.
- Ska du iväg och spela? sa killen med nothäftet och det där andra. (jag höll bl.a.
i min bandyklubba).
- Ja och bla bla... sen var jag såklart tvungen att kolla om han pluggade på musik-
högskolan eftersom jag lagt märke till noterna.
Svaret: Han gjorde det innan, nu jobbar han som operasångare bor i Göteborg och
var påväg till ett sånguppdrag. Jag tänkte, där är min man och dom där byxorna kan
jag ha överseende med, operasångare, coolt. Sen kom bussen, och 1 minut efter att
bussen hade börjat åka och vi är mitt inne i ett samtal ringer hans mobiltelefon....
- Hej älskling!

haha, nä okej jag har inget nytt nummer inlagt på min mobil. 20 minuter senare var
vi framme i Vimmerby där han skulle gå av. Han önskade mig lycka till på matchen
och jag sa detsamma på konserten. Sen åt jag min lunchlåda och läste lite. Några
timmar senare var jag i Oskarshamn och träffade min underbara syster som kommit
hem från Filippinerna.
Puss och kram.