annikasiri

det blir sådär halvbra, tusentals gånger borde det vara som jag hamnat framför pianot,
spelat något, sjungit utan att ha haft en aning om vad jag sjunger, ikväll fångade jag mig
själv.. ännu en gång blir det ingenting, bara ett sätt att utrycka vad jag känner för stunden
på något undermedvetet sätt, när jag satte mig i soffan igen och mobilen pep . ja då hoppades
jag lite, men det var telenor och inte ett förfrågan om skjuts hem klockan tolv på natten.



Godnatt 00.47 annikasiri.

minst... men hörs snart, dethär var skoj.
Anniksiri. 00.01

okej jag kan ju sitta här länge som helst i min lilla bubbla med hörlurarna.
Med datorhögtalarna låter det rätt platt men vem har sagt att detta skulle
vara the number one version of nationalsången haha, inte jag, Det skulle
inte ha varit fel med en klassisk kör istället för min nattkvävda röst för att
låta pappan i huset sova...
och jag hade tänkt mig något mer komiskt med synthtrummor, men så kom
cellon upp för trappen och in i blårummet och sen av bara farten kom en fiol
med,...så blev det nästan folkmusik, första gången i livet isåfall!



Godnatt, skit också, imorgon kommer jag vara seg.
Godnatt menar jag.

Imorgon är det B-fest, här kommer ledtråds-filmen, där jag är fint uppbackad av Kaka.
Läs gärna mitt förra inlägg som innehöll en harang av ursäkter för min insats.
Idag är det alltså filmdags, så fram med popcorn och hitta någon att hålla armen om...


Ikväll spelade jag innebandy för sista gången här i Månhallen, sorgligt.
Sen lyckades jag radera informationen från mitt nya jobb om de två första
jobb-tiderna, så jag kommer behöva ringa upp och fråga när jag ska jobba, ajaj.
Happ, nedräkningen har börjat, måndag idag. En termin har gått, om 4 dagar
åker jag hem till Oskarshamn.

Det blir inget låttips idag eftersom det kommer musik i slutet av filmen.
Coola grejer som kommit fram över helgen om släktingar:
- Pappa fyllde 60 år! (det visste jag i och för sig innan att det skulle hända)
- Min syster får betalt för att blogga om cyklar av Malmö Stad.
- Min farbror har åkt i samma flygplan som Dalai Lama.

Sov så sött nu! Kram annikasiri.

På fjorton dagar hinner det hända väldigt många saker.
och åker man buss 250 mil så hinner man se väldigt mycket.
Här kommer några korta berättelser och tankar.

Shejk Mousa bodde vi hos de två första nätterna. I en by bland beduiner. En by som
ligger nedanför berget Sinai. (ni vet där Mose hämtade lagtavlorna). De flesta red kamel
upp för berget, själv så valde jag att gå, precis som Mose hehe. Det var en grym utsikt.
Jag gillade också väldigt mycket att gå ner för berget, mot slutet vandrade vi under
stjärnhimlen.

En anledning till att jag gillar att komma hem till Sverige är att det inte går runt massa
militärer och poliser överallt med gevär hängandes över axeln. En annan är att jag
får äta sallad igen!!

Besöket på sopstaden gjorde helt klart intryck på mig. Vi åkte först i en liten buss igenom
staden, sedan när vi skulle gå en liten bit fick vi höra "Nä, vi kan inte gå av här, det är
för lerigt, era skor blir för skitiga". Jag vet inte om guiden som sa det förstod det sjuka
just då. Men tänk att det alltså var för skitigt för oss att gå ut, men utanför bussfönstret
såg vi kvinnor, män, ungdomar, barn som levde där, mitt bland soporna. För att det nu
inte ska kännas alldeles för sorgligt och hopplöst bland alla flugor och sopor så kan jag
berätta att vi möttes av en hel del leenden, och på en av väggarna i kvarteren vi åkte
igenom stod det "Jesus loves us" vilket fick mig att le. Vi åkte med bussen 100 meter,
sen fick vi gå ut och då möta staden med ytterligare ett sinne, det stank.
Där lever människor, det är ofattbart.

Vi fick träffa biskop Tomas ett par gånger under resan, han är inte svensk alltså, det trodde
jag första gången jag hörde hans namn, men han är biskop i den koptiska kyrkan i Egypten.
Vilken häftig man. svårt att beskriva, men han är nog en av de häftigaste jag träffat, hans
blick och hans ord.
Någon vecka senare var vi med på en tv-sändning med den koptiska Poven, han har ett
program varje vecka då han svarar på frågor som människor lämnat in på små lappar och
så predikar han lite. Vi fick tolkning genom hörlurar vilket var roligt. Poven satt längst fram
i en stor kyrksal vid ett skrivbord, som om de flyttat in hans kontor i kyrkan.

Den vanligaste frågan under resan är helt klart "What's your name?", alla barn och ungdomar
kunde den frågan och fick dom chansen så frågade dom, sen hände det att vissa tog chansen
och frågade flera gånger med några minuters mellanrum också hehe..

Lär inte vinna pris för denna filmen, men så tråkigt att kvalitén är helt okej när man redigerar,
och sen när man laddar upp på youtube så blir det apdålig. Håll till godo.



Jag har gillat att åka buss under resan, så härligt att ha folk så nära hela tiden.
Man kan prata, spela spel sen kan man sova lite, eller sitta och titta ut och
få tid att tänka, eller läsa, sen sova lite igen, sen spela spel och så håller det på så.

Nu är det sovdags.
Godnatt

Ett rykte om att Samuel Ljungblahd skulle komma spred sig, ni vet han soulkillen
från Let's Dance och ja, ett avsnitt av Så ska det låta. Tänkte bara visa lite
bevismaterial på att jag hörde honom igår..



Förlåt mig för inne-i-showen-men-sjunga-med-som-alla-andra-rösten som dyker
upp ibland, men vill man se och höra herr Ljungblahd så finns det bättre videos.

Om ni inte orkade se hela filmen så kan jag säga det - stämningen var rätt pepp.
Samuel sjöng ett par låtar sen var det ett sånt där möte ni vet. Det var riktigt
intressant, eller, jag sov halva predikan, men det handlade nog mest om min
inställning. Det var en man från USA som predikade, det var inte så farligt som det
skulle ha kunnat vara och när man satt där längst upp på sista raden på läktaren
(fanns ingen annan plats, kyrkan var full) så var det faktiskt intressant, även om
jag sov, jag hörde ju inledningen och avslutningen.

Det kommer att komma ett till inlägg innan resan, minst haha, men imorgon 10.30
går bussen mot Arlanda och Kairo.

Hej puss ses. 791.

Ett tips är att luta huvudet lite åt sidan, lägga kinden i vänster hand och ha armbågen på bordet.
Missa inte trycka bort ev. reklam. Om du inte hör vad jag säger så skyller jag på att detta är min
första videoblogg och det blåste ute. Du kan höra hela låten här.