annikasiri

På den tiden var jag inte säker om det skulle finnas några små att
berätta för. Men jag tänkte att det här ögonblicket ska jag bära
med mig utifall att.

 

Knack, knack, knack.
- Kom in! sa hon.
- Hej! sa vännen.

Han verkade oberörd av att hon satt där på skrivbordsstolen i pjamas, med
cellon, trots att han bara sett cellon framplockade någon enstaka gång tidigare.
Istället kollade han bokutbudet på nattduksbordet.

- Den där borde du läsa! sa hon och pekade på Liv Strömqvists
"Prins Charles känsla" med stråken.

Han slog sig ner i sängen och började läsa. Hon satte återigen igång
Håkan Hellström - Valborg på Spotify och började spela till.
Över musiken hördes fnitter, boken verkade gå hem.

Där var det, ögonblicket.

Prolog
Det var vår ute.
Och det kunde en till och med ha anat om en blundat.
Näsborrespråket.