annikasiri

 

 

Den 25 augusti 2010 – den 20 april 2015

 

Min första dag på juristprogrammet – ett examensbevis i brevlådan

 

 

Innan
Innan jag började på juristprogrammet mötte min syster en gammal man i en
second hand-butik. Det visade sig att han före pensionering varit advokat.
Hon frågade om han hade något tips till sin lillasyster som snart skulle börja
på juristprogrammet. Han svarade att lillasystern skulle skaffa sig en bra stol.

2010 - Söndagen den 29 augusti
Det hade knappt gått en vecka och jag kände mig lite vilsen i den nya tillvaron.
På lördagskvällen satt jag på mitt korridorsrum på Lunds nation och sökte på
internet efter en kyrka att gå till. Jag ville testa ett sammanhang som bättre än
de skrålande och skålande studenterna kunde matcha min frikyrkouppväxt.
Jag minns att det inte kändes likadant när jag vaknade, men jag tvingade mig
att cykla iväg ändå. Slumpmässigt slog jag mig ner på en plats i kyrkorummet,
kände inte någon. Därefter satte sig Alfred bredvid mig. När gudstjänsten
var slut och vi hälsat på varandra tog det 5 minuter innan jag fått ett rum på
Laurentiistiftelsen med tillträde en månad senare. Där stannade jag hela
studietiden (med undantag för en termin i USA, korridor där med). Jag vågar
knappt tänka på allt som följt detta möte, alla upptåg, allt mys och skratt,
men framförallt, min Lundfamilj, Pilen och PB (Anna och Peter). 

 

Jag pluggade hårt det första året, undrade om jag var rätt ute, köpte glasögon,
jobbade extra, spelade innebandy i division 2 och engagerade mig i Röda Korset.
Jag var glad över att komma närmre min syster. Hon blev en av mina bästa vänner.

 

2011 - Måndagen den 25 april
Jag skrev i min internetdagbok ”Naturen och jag håller på att bli nära vänner.
Jag pratar om den väldigt mycket, jag tänker på den väldigt mycket och dessa
dagar har jag även varit i den en del. Det är något speciellt...”

 

Då visste jag det inte, men oh det var verkligen början på något. Upptäckte
Skåneleden med innebandyvännerna; Johanna, Harriet och Linnea. Köpte
kängor, triangakök och sen den tiden har jag verkligen börjat uppskatta skogen
otroligt mycket. Under året kunde jag se tidigare tider utifrån. Jag insåg att mitt
barndomshem hade trappa och hur mycket jag gillar att springa i trappor.
Har drömt om ett hem med trappa sen dess. På korridoren startades
dagboksklubben som under sina bästa dagar bestod av drygt 10 personer.
Vi åt kvällsmat, skrev i våra tio- eller femårsdagböcker och läste sedan upp
våra rader. Jag slutade i min bönegrupp, ett litet steg som blev stort året därpå.
När sommaren kom tog jag mig tid att reflektera och vara ute i naturen.

 

2012 - Fredagen den 11 maj
Direkt efter tentamen halvsprang jag ut från salen. En vän väntade i sin bil och
jag fick skjuts till flygplatsen. Tillsammans med några korridorare reste jag till
Malta och tandlösa damer, vänstertrafik, kulglass, morgondopp, offentligt
toalettbesök samtidigt som Gudrun Skyman, karavantåg, bautastora kaktéer m.m.

 

Det året lärde jag känna Anna, som var med på Malta-resan och även Peter hemma
i Sverige. Jag dansade mycket framför spegeln till musiken som strömmade ut ur
högtalarna från min tidigt-90-tals-bergssprängare. Min musiksmak hade förändrats,
jag gillade plötsligt dunka-dunka. Jag blev blodgivare. Jag började äta kiwi med
skalet på. Jag började klä mig i helsvart. När sommaren kom cyklade jag hela vägen
från Lund till Oskarshamn, cirka 13 mil per dag, full av energi. Sen reflekterade
jag ännu mer än sommaren innan. Hittade ett djup och njöt av att sjunka ner i det.
Jag läste en sommarkurs om internationellt friluftsliv och äventyrsidrott och bär
fortfarande med mig en föreläsares berättelse om hur en bilkö är något i sig
neutralt men att våra tankar om den leder till olika känslor.  Även Lisapolisa
(hon är polis) läste kursen. Terminen efter flyttade hon till Lund.
Hon är en god vän som har lärt mig mycket, bland annat att gå på fik ensam
för att läsa. På hösten slutade jag spela innebandy efter mer än 10 år.
Det kändes märkligt. Men ännu märkligare var det att jag tog ställning och
bestämde mig för att sluta vela, var inte längre kristen.

 

2013 - Söndagen den 14 juli
Inunder rubriken Ett nu skrev jag i min internetdagbok:
Varm vind smeker mina kinder. Så skönt och lent det känns.
Varm vind får klänningstyget att fladdra mot mina ben. Så skönt och lent det känns.
Ögon som kisar och som är trötta av en dag ute i solen.
Gympaskor och rullstolshjul mot grus. Vad fint det låter.

 

Jag läste den roligaste kursen på programmet, rättshistoria, men tampades ändå
med mitt fokus. Ville egentligen bara vara ledig och göra annat. Jag sommarjobbade
i alla fall bara 3 veckor som personlig assistent. Jag började uppskatta att gå på
konstutställningar. Sen kom hösten och jag flyttade till USA en termin. Precis innan
jag åkte blev jag vegetarian och bytte ut min knapptelefon till en iTelefon. Det var
kul att få välja kurser själv: psykologi, genusvetenskap och miljövetenskap.
Jag sprang mer än någonsin, drömmen om att se New York uppfylldes och
jag kämpade på med engelskan. Förutom att jag tog mig genom min utbildning
med bra betyg (pga. att jag är tävlingsmänniska) och utan att ta CSN-lån är
utbytesterminen det jag är mest stolt över att jag klarat av. Det var den svåraste
utmaningen, eftersom jag är (önskar jag kunde skriva var) så dålig på engelska.
När jag kom tillbaka från USA kallade jag mig feminist, jag var så klart för jämställdhet
innan det men hade slutat oroa mig för ordets laddning.  Robin Stjernberg sjöng
”You” på melodifestivalen. Hans ställ (eng. outfit) öppnade ögonen för annat än
svarta kläder. Jag började gilla lager av vitt och beige.

 

2014 - Onsdagen den 19 februari
Inunder rubriken Det finns all anledning skrev jag i min internetdagbok:
Vännerna, boken, tygkassen, skorna, byxorna, de starka stegen fyllde mig med livslust.

 

Den sista tiden av studerandet blev den lugnaste. Kurserna var otroligt icke
tidskrävande. Jag gick otroligt mycket på second hand. Jag gick med i
Naturskyddsföreningen och testade på att leda en liten bokcirkel på tre personer.
Jag insåg hur mycket jag ville ha katt. De nya på korridoren såg mig baka, men
framförallt göra samma mellanmål flera gånger i veckan, mixa: 1 avokado, 1 frusen
banan samt kakao och honung. På sommaren fick jag mitt första jobb med
anknytning till mina studier, sommarnotarie på Malmö tingsrätt. Det var så kul att
få göra något på riktigt. Dessutom hann jag med att umgås med Lundfamiljen.
Vi gjorde vad vi brukade göra: lagade massa god mat, åt Taco madness, tog
på oss crazy pants, köpte godis på Candy People, såg på film, åt glass och
badade vid Lomma Beach.

 

Det bästa på tv
Våra vänners liv, Let’s Dance, Downtown Abbey, Lykke, Veckans Brott,
Julkalendrarna, Suits och Gift vid första ögonkastet.

Det gjorde jag inte
Jag gick inte ut på nation, drack inte alkohol, drack inte kaffe, gick inte på något
spex, firade inte valborg i Lunds stadspark.

Det gjorde jag
Vaknade tidigt, tog promenader genom stadsparken med P3 i lurarna, gick
på Esplanadenloppisen, (gick inte på tentafest men) åt tentatacos med vänner,
besökte Kallbadhuset i Malmö, testade att sopdyka, sprang 7 mil en gång
och skadade mig så att jag fick hitta på något annat än att springa,
började bland annat läsa massa böcker, bad Gud om hjälp med tentorna.
Han hjälpte mig varje gång, trots att jag sa att jag inte längre var kristen.

 

Det fick jag inte nämnt ovan
Hur fint det var att umgås med Daniella ute på landet, de underbara
långpromenaderna med Erika, hur lyckligt lottad jag var som hade Peter
på samma korridor. Han kom ofta på besök, kollade läget och masserade
mina axlar. Hur kul det var att få lära känna Alexander. Hur gött det var att
ha Anton som träningskompis. Hur kul det var med teaterträning.
Hur mycket Anna boostade mig med energi.

 

Efter

Längs med tiden gick kurvan uppåt. Mot slutet hände det oftare än i början att
jag kände det där ruset och stegen med livslust i. Jag köpte inte någon bra stol,
men jag klarade mig. Jag undrade i olika stora doser om jag valt rätt.
Jag undrar fortfarande. Förrförra veckan erkände jag att drömmen från lågstadiet
om att bli författare fortfarande finns i mig. Jag drömmer också om att driva ett
eget företag, men ingen aning om vad för slags sådant, i alla fall inte en
advokatbyrå. Nej, då blir jag mycket hellre åklagare eller domare.
Över och ut med ord från

2015 - Måndagen den 6 april (justerat 16 november)

 

Ana overkligheten
Ana surrealismen
I stilla träd, långa
Längs med den nötta grusvägen.
De hyllar i ståtlig stillhet
Lever i verklig overklighet

Du ska ta dig till det vackra
Räds äventyret
Räds inte lyckan i ditt bröst
Väntan, väntan, väntan.