Tema Döden
- Jag har hört att en ska bli lyckligare av att prata om döden.
Ska väl ha något att göra med att en inser att tiden är begränsad.
Gränsad att be för.
- Själv är jag rädd för döden, har nästan alltid varit. Ett barndomsminne
jag har är att jag ibland kröp upp i mammas knä och blott sa
"Jag tänker på det där." Sen fick mamma trösta mig medan jag snyftade.
- Idag händer det dock att jag känner mig väldigt lugn inför döden.
Dock, samtidigt pågår ett undanträngande. Det är därför jag oftast
spelar Ruzzle i sängen innan jag ska sova. Annars tränger tankar
på döden fram i den mörka tystnaden.
- Jag har försökt fylla i en blankett om att jag vill donera mina organ
om jag skulle dö plötsligt, men det kändes så makabert. Har nu
istället sagt det till mamma m.fl. Hoppas det räcker!
- Jag är snart 25 år och har bara varit på en begravning, det var förra
året, min mormors. Jag hade bävat inför dagen. Men tiden stannade
inte. Livet gick inte att pausa. Dagen kom, dagen gick. Jag hade
svårt att känna att vi inte spelade någon slags teater. Overklighet,
svårt att känna alls.
- Det händer att jag tänker på döden (som sagt, med lugn). Som...
...för någon månad sedan när jag tänkte att jag vill ha den allra
billigaste varianten av kista (fast kremering är det kanske som
gäller egentligen) för att kunna ha råd att hyra in en musiker
till solot i den här låten: Kalle Moraeus - Stanna kvar hos mig.
...eller, för en vecka sedan, när jag kände mig totalt orädd och lycklig,
som att det rent av hade varit okej att dö, dö lycklig. Jag hade kommit
halvvägs på byggnadsvårdsprojektet, själv lyckats sätta in nygamla
fönster på glasverandan, körde bil på den vackra vägen som svänger
hit och dit i skogen, påväg till stan för att köpa mer fönsterkitt och
radion spelar Linnea Henriksson - Halmstad.
Kommentarer