annikasiri

Jag och ett känslovirrvarr, så konstigt,
så svårt att förstå var dom kommer ifrån.
Ett stort, mjukt och tungt lugn.
Eller varför inte ett uppbrusat vindspel, åt höger och vänster,
en oro för tiden som inte äns är här, den som kommer.
Det skiftar som årstider. En knopp i taget.
Det skiftar som väder. Ett regn som sveper förbi.
En sol som trycker fram sina strålar mellan molnen.
Ett solsken där inga moln syns till.

Och när jag fått det sagt, ska berätta mer om helgen som gått efter skolan idag.
Nu måste jag gå, lektionen börjar snart.

Inlägget kan behöva läsas två gånger.