Lyckliga stund i livet
Det är jag, barnet och, på andra sidan, han.
Det är hav, långgrunt och horisont.
Vi går mot solen, solen går mot horisonten.
Sommarkvällen är ljus trots att den är sen.
Det är inte en svettig tågvagn med metalliskt
Vi går mot solen, solen går mot horisonten.
Sommarkvällen är ljus trots att den är sen.
Det är inte en svettig tågvagn med metalliskt
klinkande hjul, skärande barnskrik
och längtan bort.
Det är vi, sammankopplade händer. Det är våra steg.
Sanden välkomnar våra fotsulor. Vattnet omsluter fötter och smalben.
Vinden leker fladder i hår. Barnet tar sig fram i den takt som passar,
helt inne i sitt. När jag stannar vid tanken på denna stund; eufori.
Det är vi, sammankopplade händer. Det är våra steg.
Sanden välkomnar våra fotsulor. Vattnet omsluter fötter och smalben.
Vinden leker fladder i hår. Barnet tar sig fram i den takt som passar,
helt inne i sitt. När jag stannar vid tanken på denna stund; eufori.
Dikt påbörjat 26 juli. Justerad 3 augusti. Klar ÅÅMMDD.
Kommentarer