annikasiri

Böcker

Vad tyckte du om Egenmäktigt förfarande? Den har blivit så hyllad att jag är rädd för att den är oläsbar. Jag behöver därför en "recension" av dig som befinner sig utanför kultursidornas navelskådande kotteri.

Jag tyckte om den så pass mycket att jag skulle rekommendera den. Men jag landar just nu också i tanken att böcker inte "står för sig själva". En bok berör/underhåller/får betydelse för människor i olika varianter och grader beroende på tidigare erfarenheter och upplevelser. Ganska så svårt att låta bokval utgå ifrån recensioner i tidningar?!

Här är ändå några korta kommentarer utifrån vad jag själv tyckte och kände:

Språket var annorlunda mot tidigare böcker jag tidigare läst. Spännande språkanvändning. Kort och koncist. Härliga formuleringar. Jag fascinerades också av att jag hela tiden upplevde det som att handlingen utspelade sig på 70-talet av någon anledning (kanske beskrivning av manchesterkläder) men blev påmind om nutid genom att huvudpersonerna bl.a. kommunicerade genom mejl och sms.

Handlingen väcker känslor. Jag gillar när böcker väcker känslor. Det öppnar för att "kliva in i en annan värld" och skapar en intressant upplevelse, var man än befinner sig (i soffan, på bussen, i trädgården).
Sen var just känslorna som väcktes kanske inte de trevligaste; ledsen och frustrerad.

Boken består av en lång undersökning av det maktförhållande som uppstår när den ena parten vill mer än den andra i en kärleksrelation. I den här berättelsen går det ganska långt. Man mår rätt dåligt. Men jag tycker att ämnet är intressant. Liknande situationer har nog de flesta varit med om.

Den är inte så lång, så tvekar man på om man ska läsa den eller inte, så tycker jag man lika gärna kan göra det! Så slipper man fundera mer på den saken!