annikasiri

Språkbyte ger ordvalsbyte. I mitt fall förmodligen ganska ofta för att jag
helt enkelt får ta vad mitt huvud erbjuder. Jag letar febrilt... t.ex.

Random fråga till Emily, har du några syskon?
Så sitter jag där på lunchen och får höra den otroliga berättelsen om hur
hon sedan två år tillbaka faktiskt har två halvsyskon. Emily är adopterad
och hittade sin biologiska mamma (som bor i ett hus 30 min från Emelys).
Vi pratade en stund om allt kring hennes mamma, men så fattas ju något,
hennes pappa? Ingen vet var han är. Han heter Mike. Det är allt. Men:
I det ett stort nätverk för att hitta släktingar via gener på grund av USA:s
historia (ni vet, Moberg, utvandrarna). När Emilys mamma la till sig i registret
(det var inte så dom hittade varandra) så "plingade" det hos Emily - ett mail.
Registret föreslog att Emilys mamma var just Emilys mamma, korrekt!
Samma sak skulle ju kunna hända med Emilys pappa. Om han lägger till sig
själv kommer han upptäcka att han har en dotter som han inte visste om.

Så vad vill jag säga när jag hör detta? "Oj" "wow", men det behövdes mer
så det blev

"Oh my God"

Jag skulle aldrig säga "herregud" på svenska.