annikasiri

Jag tror att det var någon gång under gymnasiet som jag började märka
att jag blivit mycket mer lättrörd. Men allra tydligast blev det tiden efter
studenten. Kapitel 1. Jag slängde mig ut i världen tillsammans med Emma,
vi åkte till Afrika.

Ting var vackra, människor var mjuka, ord kunde trösta.

Jag är faktiskt överraskad att jag ännu inte gråtit eller längtat hem. Det kommer
att hända någon gång under detta kapitel 2. Hur som helst, jag är lättrörd och det
har funnits tre nära-ögat-situationer (endast en gnutta fukt, långt ifrån tårar).

1. One minute, when I talked to the instructure for the course "Introduction to
gender" about me finding the course interesting but hard because of my english.
Meeting a nodding and understanding face.

2. Three seconds, when I could sing my alto part of Schubert, hymn 23, without
looking and the notes, and instead listen to the beautiful voices of the sopranos.

3. Ten seconds, when I was reading the words that my mother wrote in an e-mail.

Ikväll ska jag på min första riktiga körövning. Jag kan tycka att dom tar i när det är
2 övningar i veckan och 2 h 15 m each, men I'll go for it!