annikasiri

Nya kunskaper

Ja, alltså du vet ju att sånt här provocerar:

"Jag vet inte om det är för att jag känner att jag behöver kompensera för att jag hört alldeles för många säga något annat...
Men det är ju givet att jämställdhet är eftersträvansvärt. Det kan kosta oss ett par sociala konstruktioner, men det är det värt!!"

För det första uppstår frågan "vad är jämställdhet?" För det andra uppstår frågan "Vilka sociala konstruktioner ska vi 'offra'?" För det tredje "vilka är 'vi' som ska offra det?" För det fjärde "vem ska välja vad som ska offras?" Och för det femte "finns det ett pris när man offrar det?"

Sen undrar jag även vilken feminism det är som menas när du skriver: "'GENUS, GENUS, GENUS, GENUS, GENUS, GENUS, jag tycker så mycket om genus. Så klart jag är feminist. Vem är inte det?'" Är feminism för dig lika med "genus" och "genusvetenskap"? Jag rekommenderar dig att läsa Louise Perssons "Klassisk feminism" från 2009. Där redogör hon för feminismens historiska rötter samt de olika rutter feminismen tagit sedan dess. Då kommer du finna en HELT annan syn på frihet och jämställdhet än vad du gör hos dagens genusstudiefeminister.

En enkel fråga: Är jämställdhet detsamma som "lika utfall" eller är det istället "lika frihet att välja"? Det är i min mening kärnan i spörsmålet.

Skriv när du har tid. Ha det så bra i NY!

Hej Annika,

Tack för ditt svar! Jag kan säga att den server du använder till kommentarsfältet är rätt instabilt för mitt A4sida långa svar raderades precis!!! Jag orkar inte skriva om det med exempel och allt:

Jag är för "lika möjlighet"-jämställdhet eftersom det innebär att du som kvinna har rätt att välja fritt vad du vill bli i livet och slå dig fram inom det. Detta ska ses som individuell meritokrati och är detsamma som klassisk feminism (liberal feminism). Detta utgår som du förstår utifrån individen och inte från strukturer.

"Lika utfallsfeminism" talar istället om ett samhälle där det blir 50/50 i allt (egentligen i allt som de ser som väsentligt dvs ekonomi och politisk makt - för de bryr sig inte om det är 50/50 i lärarkåren men däremot i regeringen och bolagsstyrelser). Det är denna som är den förhärskande feminismen i Sverige idag (även kallad "statsfeminism"). Denna feminism är ganska förvirrad i den meningen att den ofta stödjer sig på genusforskning, varav den senaste fasen i denna påstår att män och kvinnor inte finns annat än som en identitet. Ponera att vi har lagstiftat om 50/50 i en bolagsstyrelse: en dag så säger en av männen att han idag är en kvinna. Då måste en kvinna bytas ut och en man väljas in i hennes ställe. Nästa dag visar det sig att denna nyinvigde man identifierar sig som kvinna, etc etc ad infinitum. Poängen är att man inte både kan ha kakan och äta den.

Jag tar mina svar kronologiskt. Detta sätt att skriva ("fisking" kallas det) ser ofta väldigt hårt ut när man läser det men jag menar det ärligt och du ska inte se det som personligt:

"1. Jag är glad att du tar dig tid och verkligen bryr dig om vad jag menar med jämställdhet. Jag vill dock inte här problematisera frågan (vilket ju är väldigt intressant och viktigt egentligen), jag gör det enkelt, jämställdhet är t.ex. lika lön för lika arbete. Jämställdhet är lika möjlighet till maktpositioner i samhället (inte bara formellt). Låt oss börja jobba mot det, samtidigt som debatten pågår om vad jämställdhet och feminism är."

Men vad är egentligen "lika arbete"? VP(k) ställer ofta grupp mot grupp, offentliganställda grupper mot privatanställda grupper, och hävdar att den privatanställda gruppen (som oftast är män) får mer än den offentliganställda gruppen (som oftast är kvinnor) och att detta är att ses som "lika/likvärdigt arbete". Idiotin i detta är svårt att överskatta: det ena går direkt att mäta värdet på eftersom det opererar på en fri marknad där vi köper tjänsten och de säljer den, och det andra har tagits bort från marknaden av staten och blir på så sätt enbart en kostnad. Det är INTE "lika" arbete öht!

"2. Vi kan t.ex. behöva offra/modifiera den sociala konstruktionen "kön", så att det finns plats för fler"

Fler vadå egentligen? Konkretisera.

"3. Vi = du och jag m.fl"

Jag vill inte offra mitt kön och jag tycker det är bra som det är. Då har vi nog diametralt olika åsikter kan jag tänka mig. Utifrån mitt sätt att se det så ligger bevisbördan för att något behöver ändras på din planhalva, dvs om status quo inte är bra nog så måste du förklara varför och vad som skulle vara bättre.

"4. Den här frågan är svår, vi kanske kan försöka komma överens om hur vi ska nå jämställdhet och vad som krävs för detta"

För det första krävs det att vi alla definierar jämställdhet på samma sätt och för det andra att vi alla vill uppnå samma resultat. Om du utgår ifrån min (som inte är "min" så klart) dikotomi ovan så ser du att dessa inte går att jämka ihop, alls. Lika möjligheter ska råda enligt mig men absolut inte lika utfall (om inte det uppstår spontant).

" 5. Ja, vad tycker du? Kommer du känna dig fattigare om du förlorar ditt "privilage as a white man"? Kommer jag känna mig fattigare när jag förlorar mitt "privilage as white"?"

Nu blandar du ihop denna fråga med en HELT annan fråga. Jag har personligen bara träffat två personer som låtit byta kön, dvs transpersoner. En av dem en vit kvinna och en av dem en vit man, som var det omvända från början. Kan du säga mig vad idén om jämställdhet mellan könen har att göra med den märkliga idén om att du och jag skulle ha en massa privilegier som sitter uteslutande i vår hy (jag återkommer till denna i en senare kommentar)? Dvs det som "offras" i detta fallet är något helt annat och som rimligen även måste gälla människor av annan hy än dig och mig. Min poäng var annars att när man "offrar" sociala konstruktioner i ett fritt samhälle så sker det alltid på bekostnad av frihet. Jag tänkte att du ville offra kvinnors rättighet att vara hemma med barnen om de vill det (eller dylikt) som lika utfallsfeminister gärna gör (därför hatar de KD:s familjepolitik så intensivt). Då offrar man människors rätt att fritt förfoga över sitt liv som de vill, något som lika utfallsfeministerna anser vara att böja sig för "det patriarkala systemet" eller vad de nu väljer att kalla det just idag.

Jag tycker att just kulturell feminism är en mycket trevlig infallsvinkel och den utgår ganska mycket från "levd erfarenhet" vilket ställer dörren öppen för empiri och just sociala konstruktioner men på ett öppet och pragmatiskt sätt. Detta till skillnad från genusvetenskap som existerar enbart i en teorivärld och är på så sätt otroligt ideologisk redan från första början. Jag hoppas att du håller fast lite vid empirin och ser att deras är precis vad de vill att den ska vara. Idéer om "eviga patriarkat", "underordnande" etc och andra idéer om "strukturer" är kontruktioner som säger mer om genusvetarna än om män.

Det fanns ju tidigare i genusvetenskapen dubbelheten i att både se på kön som biologiskt kön och socialt konstruerat kön. Detta tror jag de flesta kan köpa (möjligen minus någon riktigt rabiat rackare i Larrans källare:). Men det senaste steget är att helt neka till att det finns ett biologiskt kön att härleda dessa sociala konstruktioner ur. Detta pga att det finns någon promille av befolkningen som är förvirrad om sitt kön och påstår sig ha flera el. liknande. Att jag inte skulle ha ett biologiskt kön eftersom en promille av befolkningen inte riktigt vet vad de är är för mig en bro för mycket. Jag kan inte acceptera det eftersom det inte finns några belägg för att det är så. Om 99,9% av befolkningen är rotad i sitt biologiska kön men 0,01% inte är det så kan jag bara säga att detta inte på något sätt belägger tesen att det inte finns biologiskt kön. F.ö. så är de flesta av de som kallas transmänniskor sådana som vill byta just "biologiskt kön" eftersom de känner sig som "fel" biologiskt kön. Då måste de ju anse att det finns ett "rätt" biologiskt kön. Efter de byter så är de rätt biologiskt kön. Alltså finns det även för dem ett biologiskt kön. Då är vi nere på någon promille av en promille som tycker de har flera kön samtidigt. Dessa människor behöver en psykolog. Eller bara leva sina liv, jag bryr mig egentligen inte: Men jag tänker inte låta mitt kön definieras efter dem.

Ända sedan mänskligheten i väst bröt sig loss från sina bojor för ca 200-250 år sedan så har kvinnor försökt nå jämställda villkor (på olika sätt och i olika kontexter). Nu 200 år senare så har ni nått målet. Då leder ni istället kampen för att avskaffa er själva (kvinnor är bara sociala konstruktioner!). Jag har försökt tänka ut varför men inte funnit någon vettig förklaring. Varför lutar du nu åt att du inte är en kvinna utan endast är bärare av en "identitet"? Och är denna post-moderna feminism i dina ögon verkligen en feminism värd namnet, när den förnekar just kvinnor och kvinnlighet?