Tvåfald
Igår kände jag mig som ett ufo när jag sprang genom parken.
Unga människor strömmade dit. En tung puls i staden.
Där kom jag. Sprang till idrottsplatsen och körde plankan och
lite löpteknik. Någon timma senare var jag mindre ufo och mer
normal, förutom att jag inte drack en droppe alkohol då.
Knytisbrunch med vänner, så najs. Erika, Sofia, Jakob och Karolina.
Idag kände jag mig mindre som ett ufo, men fortfarande väldigt
utstickande när jag cyklade hemåt på morgonen efter nattjourpasset.
Hur många andra studenter vid den tiden var pigga och glada som jag?
Nynnade på refrängen i Maria Menas "All this time" som jag nyss hört på tv:n.
Majning. Cykel till Skrylle.
Åh nu kom Pilen ner till sällis där jag sitter och pratade en stund. Hon är så fin.
Hon gör mig så glad.
Iallafall: Fantastisk utflykt.
Åh nu ringde Alexander. Samma sak som om Pilen dårå.
Hur som helst, det här inlägget drog iväg på tiden och jag fick lite svårt
att samla ihop alla tankar. Egentligen ville jag bara skriva ungefär detta:
Nu har jag försökt plugga i 1,5 h utan att lyckas. Jag tycker det är skittråkigt...
särskilt när man får smaka på ledigheten, att vara utomhus, cykla, rikta näsan
mot solen och skratta. Vill bara vara ledig.
Unga människor strömmade dit. En tung puls i staden.
Där kom jag. Sprang till idrottsplatsen och körde plankan och
lite löpteknik. Någon timma senare var jag mindre ufo och mer
normal, förutom att jag inte drack en droppe alkohol då.
Knytisbrunch med vänner, så najs. Erika, Sofia, Jakob och Karolina.
Idag kände jag mig mindre som ett ufo, men fortfarande väldigt
utstickande när jag cyklade hemåt på morgonen efter nattjourpasset.
Hur många andra studenter vid den tiden var pigga och glada som jag?
Nynnade på refrängen i Maria Menas "All this time" som jag nyss hört på tv:n.
Majning. Cykel till Skrylle.
Åh nu kom Pilen ner till sällis där jag sitter och pratade en stund. Hon är så fin.
Hon gör mig så glad.
Iallafall: Fantastisk utflykt.
Åh nu ringde Alexander. Samma sak som om Pilen dårå.
Hur som helst, det här inlägget drog iväg på tiden och jag fick lite svårt
att samla ihop alla tankar. Egentligen ville jag bara skriva ungefär detta:
Nu har jag försökt plugga i 1,5 h utan att lyckas. Jag tycker det är skittråkigt...
särskilt när man får smaka på ledigheten, att vara utomhus, cykla, rikta näsan
mot solen och skratta. Vill bara vara ledig.
Därför känner jag nu två starka men helt olika känslor. Jag är så glad över dagen
och samtidigt så opepp över min oförmåga att ta tag i plugget. Nu har jag smsat
Anton för att se om han vill köra tennis istället. Bra jag är.
Hej så länge!
och samtidigt så opepp över min oförmåga att ta tag i plugget. Nu har jag smsat
Anton för att se om han vill köra tennis istället. Bra jag är.
Hej så länge!
Kommentarer