Sentimental

Mitt under min genomgång av Sofias kommentarer på min uppsats så
drabbades jag av någon slags sentimental släng, det svischade förbi...
...vänner alltså...

Det började med att jag log åt en uppmuntrande kommentar. Det var bara
ett ord efter ett stycke. Så tänkte jag på hur tacksam jag var över att hon
rättat till massa fel jag gjort. Kommit med konstruktiv kritik och givit massa
alternativ.

Sen började jag tänka på Karolina som har stått ut med mina frågor flera
dagar i rad och som dessutom kollade igenom min engelska sammanfattning.

Tankarna svävade vidare till Emmas förmiddagssms. Framme vid ett
sentimentalrus. Hon skrev att hon älskar mig. Jag blev barnsligt glad
och framförallt tacksam för att hon finns i just mitt liv...

Sen rakt tillbaka till uppsatsfixandet.

 

Kommentarer

Skriv gärna en kommentar här:

Namn:

E-postadress: (publiceras inte på bloggen)

Kommentar: