Måndag mitt i maj
Förra veckan när jag var påväg hem från Hemköp ploppade meningen upp i huvudet:
"Synd att det bara är knäppgökar och fyllegubbar som pratar med främlingar.
På ett sätt var det lite jobbigt med mannen i kön, han pratade så väldigt mycket och
skojade om min bankkod, om att jag glömde saker med mera. Men samtidigt, det är
ju så trevligt att prata lite. Att faktiskt inte bete sig som om man är ensam, FÖR DET
ÄR MAN JU INTE?
Men, det verkar som att man behöver vara "speciell" eller full för att göra det bara,
varför är det så?
"Synd att det bara är knäppgökar och fyllegubbar som pratar med främlingar.
På ett sätt var det lite jobbigt med mannen i kön, han pratade så väldigt mycket och
skojade om min bankkod, om att jag glömde saker med mera. Men samtidigt, det är
ju så trevligt att prata lite. Att faktiskt inte bete sig som om man är ensam, FÖR DET
ÄR MAN JU INTE?
Men, det verkar som att man behöver vara "speciell" eller full för att göra det bara,
varför är det så?
Kommentarer