annikasiri

Godkväll och välkommen. Ikväll på annikasiri:
Om när när "livet har sin gång" och om vad det gör med med henne. Men först:

- Hemsidan hon använder för att hitta synonymer till ord saknar tyvärr en likadan
funktion för fraser. Därför får "livet har sin gång" användas, i brist på andra förslag.
Nu till kvällens ämnen: Lyckorus, nattdrömmar och krig.

- Dagarna efter beskedet om att livet har sin gång levde hon i något slags rus.
Ett lyckorus över dom vänner hon har runt omkring sig. Omtänksamma, kramiga,
roliga, generösa, pratiga, lyssniga.

- En tid senare, cirka två veckor, så märks det att eftersom dagarna går utan att
verkligheten landar så får bearbetning ske på natten. Bara det att det blir ett
sammelsurium (hemsidan för synonymer: michmasch, ordea, virrvarr) av vardag,
fantasier, resultat, känslor, människor. På natten händer otroligt mycket, tempot är
högt. Som i natt: pekfringret trycker febrilt på tangentbordet, flackande blick, hjälp.
I nästa stund är hon i barndomsvännens sovrum med en annan vän. Hud. Värme.
Natten förvinner iväg. Tidiga morgontimmar och plöstligt slår mamma upp dörren.
Sprattel, sänkta blickar. Vad nu då. Hejdå. Hon är fortfarande kvar i huset, strosar
omkring. Har inga problem att springa upp och ner för trappan. Hoppar över
varannat steg.

- En sista grej. Hon kan inte förstå att krig existerar. Hon kan knappt förklara det,
men det handlar om att maktgalningarna borde gå hem till sina familjer. Ägna hela
kvällen åt att klippa pappersfigurer och hjärtan med sina barn. Laga mat. Ringa en
vän. Vem har tid att kriga när livet har sin gång? Tiden som argument väger inte
tungt jämfört med många andra. Det bottnar dock i något annat än just tid. Det är
iallafall tankar som dyker upp.

Jag som trodde jag skulle gråta, nu tänker jag att den tiden kommer.
Igår fick en bildtanke mig att blixtsnabbt sätta händerna för munnen. Det räckte 
med bilden i tanken av hur det ska se ut imorgon. Vem allt kretsar kring.
Fortfarande frågar jag mig, vems begravning?

Mormors.