annikasiri

Blogginläggslåt: Adele - Chasing Pavements.
Blogginlägg: Ett utkast från igår och lite nytt idag.

I samma stund som jag skrev "nu" i mitt sms hade jag på ett sätt släppt taget,
men det var inte så jag upplevde det. Jag ägde fortfarande stunden, mitt ögonblick,
mitt nu, det som jag levde i. Det faktum att jag identifierat nuet fick det att kittla i magen.

Bakgrund
Jobbpasset började redan på fredag kväll, nattjour, sedan lördag fram till 21.00.
Soliga, härliga dag, vi var ute så gott som hela lördagen. Mot slutet:
- Vill du kolla på tv eller ska vi ta en kvällspromenad?
- Promenad!
Så ut igen med pigga 23-åringsben och rullstol. Solstrålar letar sig fram mellan
stadens höga och låga hus och stadsparkens träd. Det är något speciellt med
solstrålar från en sol som håller på att gå ned.
Närvaro. Vad sinnen upplever.
Inte vad som har hänt, hur det har gått, vad som tyckts, tänkts och känts.
Inte vad som ska hända, hur det ska gå, vad som ska tyckas, tänkas, kännas.

Ögonblicket

Varm vind smeker mina kinder. Så skönt och lent det känns.
Varm vind får klänningstyget att fladdra mot mina ben. Så skönt och lent det känns.
Ögon som kisar och som är trötta av en dag ute i solen.
Gympaskor och rullstolshjul mot grus. Vad fint det låter.