annikasiri

 

Utkast
"Styrkebesked.
Jag trodde något om mig själv som inte var så.
Jag trodde att tillfällig"

Ett annat utkast.
"Man säger inte bara saker med munnen.
Jag hör ju var andra delar säger. Kroppen. Hjärnan."

Ytterligare ett försök att formulera mig.
"Jag trodde om mig själv att jag hade släppt taget om vissa idéer jag
burit med mig om vad som är okej att göra mot andra och inte.
Jag hade tappat grunden och därför trott att jag lämnat det bakom mig.
Styrkebeskedet visade sig när kroppen var svag. Jag kan inte behandla
varken mig själv eller någon annan på det sättet. Det är inte snällt."

Idag.
Det förvånar mig hur svag min kropp är. Vad förnuftet säger spelar ibland
ingen roll över huvudtaget. Jag tänker nej men gör ja. Rubriken kunde hur
som helst lika gärna varit styrkebesked. Eftersom jag tack vare svaghet fick
reda på något jag börjat tvivla på, nämligen omtanke framför själviskhet i en
viss situation. Både om mig själv och om andra.

Det här måste vara rätt ointressant eftersom jag uttrycker mig så kryptiskt.
Jag tror man måste gilla fantasi för att gilla att läsa sånt här.
Men eftersom det är jag som skriver så får det bli på mina villkor.