annikasiri

Jag vet inte om jag kan bli åklagare. Fast kanske mardrömmarna skulle avta då,
att man vänjer sig. Nu är det folkrätt och inatt drömde jag följdaktligen om krig.
Från himlen kom en bomb som såg ut som en kanonkula, den var glödhet, så
varm att den lyste röd. Jag tänkte, nej jag vill inte dö. Kände en så stark sorg.
Kände mig så ung och att jag hade så mycket kvar. Sen sprang jag så fort jag
kunde ut på en brygga och dök ner i vattnet för att ta skydd. Någonstans där
måste jag ha vaknat. Jag minns iallafall inte hur det gick.

De senaste dagarna har tanken slagit mig att jag verkligen inte förstår det här
med att människor gör varandra illa. Säga elaka saker, kriga. Jag förstår inte.
Det finns ett par saker som jag kanske kan närma mig att förstå, t.ex. om man
redan som barn lär sig att hata eller om det handlar om en motaktion som
självförsvar. Men så många gånger som motiven är helt uppåt väggarna och
medkännandet är bortblåst. Motiv som makt. Nä jag tappar ord.

Ikväll kollade jag på veckans brott. PB var på kalas, men jag slapp kolla själv för
Emma kollade också. Om jag skulle bli polisutredare hade jag lätt velat jobba
i hennes team. Sitta och spåna. Synd att hon läser till socianom då.

Annars har det varit en lite lustig dag. Inga föreläsningar. En lunchjogg och en kvällsjogg.
Ett möte med kursombuden. Nu ska jag dra på ett Ally McBeal-avsnitt. Saknar mina
gamla sovvanor och gåuppvanor.

Imorgon ska jag förresten på turkiskt bad med kakansson, fick det i julklapp av henne.
skoj.

Godnatt och sånt!