Igår, efter 21.

Jag satt i soffan med en kopp te och boken "Prestationsprinsessan" fast jag
fastnade i min nya iTelefon. I bakhuvudet registrerades, som jag minns det,
att en bil passerade på grusvägen och sedan vände om och försvann.
Ett par minuter senare kom en bil igen och så knackade det på glasverandan.
Min spontana reaktion var att utbrista
- Hallå?
Och så en gång till.
- Hallå?
Sen gick jag till hallen.
- Hallå?
Kollade ut genom fönstret och såg en för mig okänd bil. Då kom rädslan.
Jag låste dörren och gick raka vägen upp till den mörka övervåningen och
höll där tills mamma kom hem.

Det är ju synd att man ska bli rädd. Det var säkert bara någon som kört vilse.



Kommentarer

Skriv gärna en kommentar här:

Namn:

E-postadress: (publiceras inte på bloggen)

Kommentar: