Hur

Vingslag, snabba klipp.
Bara huvudena ovanför vattenytan.
Att ett leende och skratt kan vara så charmigt.
Det som ligger hos mig, det som gör att just jag
uppfattar det så. Hur hamnade det där?

Vingslag, tankar. Gammal plats.
Utanför, en omfamning. Inbillning att ena armen
dröjer sig kvar? Kanske det. Men det bryr sig inte
kroppen om att det skulle kunna vara.
Det värmer ändå.

Fina minnen, när tankarna flyger iväg.

 
 
 

Kommentarer

Skriv gärna en kommentar här:

Namn:

E-postadress: (publiceras inte på bloggen)

Kommentar: