oönskat

Laleh - Some die young.

Jag får upp ordet strypt i huvudet, men ens fingrar kan väl inte strypas? Helt ärligt vad jag
försöker säga är att det har blivit svårare att skriva, varför? medvetenhet eller/och känsla
(förresten fetingkänsla att skriva till Laleh-låten) hur som helst, jag kapar mina meningar,
vågar inte skriva, orsak: det känns som att halva min släkt läser, "x", korridorare, framtida
chefer? Om jag ska kunna skriva ut allt så måste jag bortse från detta, men det går inte.



Mer rakt ut om vissa människor, t.ex.:
1) Jag hade skrivit om när jag nyss fick veta att en vän röstar på SD.
2) Någon som "inte lyckats placera mig riktigt" som tror att jag ska hålla med om allt
möjligt. Nu för tiden går jag hellre därifrån.
3) Någon jag tänker på varje dag, fast jag inte får.

Om andra saker, som t.ex.:

1) Relationer! utan att oroa mig för att någon ska tro att jag skriver om mamma
och pappa när jag inte gör det.
2) Den lilla anteckningen på mobilen "I mig bor ett monster".
3) Jag hade skrivit om hur det är att gå på en utbildning som kryllar av långa,
fantastiskt prydliga flickor.

Kanske utvecklat vad jag tänker om:
Det skulle kunna vara sant,
jag/du måste älska mig/dig själv först för att kunna älska någon annan.
Men är det även sant att,
Jag/du måste älska mig/dig själv för att någon ska kunna älska mig/dig?