annikasiri

Jag försökte se estitiken i kyrkan jag just kommit fram till, påvägen hade jag spelat
några minuters innebandy och stött på min före-före-detta stråkorkesterledare från
låg/mellanstadiet, hennes ansiktsuttryck var inte ett dugg gladare än sen jag såg det
sist, jag undrade vad hennes barn var, jag som bara sett den stora magen. I kyrkan
var det vitt tak, nästan som innbäddat i rislampematerial, jag han bilda mig en åsikt
om kyrkans utseende och höra på en glad föreståndare att tackvare arkitekturen så
hade kyrkan blivit levande igen (alltså mer människor i den), sen upptäckte jag att
längst fram ganska högt upp fanns en skulptur av en kvinna, från midjan och uppåt,
naken. Med blommor i håret. Det var då jag tänkte, hm, är detta passande? Den lilla
kunskap jag har om perspektiv (kan kallas genus) tänkte jag igenom, och även en del
andra tankar, sen kom jag fram till att det kanske var rätt coolt ändå.

Såhär i verkligheten vet jag inte vad jag ska tycka, men jag beöver ju å andra sidan
inte tycka så mycket eftersom det ju bara var en dröm, natten till 17 februari.