den är till dig

- vad heter den då?
- det säger jag inte!
- jo säg!
- feber.
Sedan gick låten igång.

Flera lager av tyger: tights, morgonrock, strumpor sockor.
Med en tandborste i munnen slog jag mig ner i köket på
en pall som liknar den här.

Där hade jag kunnat sitta länge. Mellan rummen passerade
mamma och syster. Långsamma tandbortstag, mintsmak.
Ute på landet i ett kallt hus. Men med många lager tyg,
vetskapen om kaminen i rummet bredvid känns allt så
stilla och skönt. Saktade tiden verkligen in? Eller inbillade
jag mig bara det?


Kommentarer

Skriv gärna en kommentar här:

Namn:

E-postadress: (publiceras inte på bloggen)

Kommentar: