annikasiri

En låt som inte har med tant Agda att göra alls, men den är väldigt bra,
David Guetta, Sia - Titanium, disco!

Tant Agda
Att hon är gammal förstår jag. Säkert åttioplus. Rynkor i ansiktet, särskilt runt hennes
mörkmjukgröna ögon. Hon har tunt lockigt vitt hår. Huden är tunn, ådrorna tycks synas
tydligare för varje dag. Lätt böjd rygg, men ett leendet sänder ut signaler om kraft som
är starkare än vad hennes kroppsspråk berättar. Det viktiga här är att:
På hennes högerarm, en bit nedanför armbågen syns en liten, mörkröd yta, formen är
som en cirkel. Det röda är inte vagt som ett blåmärke, inte heller skrarpt markerat som
ett är, men det kan lätt urskiljas. Var kommer det ifrån?
Varje morgon när hon vaknat, var hon än befunnit sig. Hon nypt sig i armen, som för att
uppmärksamma sig själv på att hon lever, att det är verkligheten hon rör sig i. Det är
verkligt, livet. Det ska levas, nu. Njuta. Ta vara. Se. Små ting.

Ett nyp varje morgon, lever jag verkligen? Inte bara på semestern i Thailand (som hon
visserligen inte varit på) inte bara på en månskenspromenad med någon att hålla i handen,
inte bara när man vunnit nobelpriset (som hon visserligen inte gjort).
Nej, varje morgon. Det ska levas, nu. Njuta. Ta vara. Se. Små ting.

Jag skriver inte mer om Agda, hon är ändå bara påhittad. Så det är nog roligare om du
själv får forma bilden av henne och varför det kan vara bra att nypa sig i armen varje dag.
Bli påmind. Små ting.