annikasiri

som ett supermariospel.
Om igår, 2 augusti.

Den enda gången jag egentligen inte vill blogga det är när jag känner mig
tvungen att undanhålla viktig information. Saker som händer i mitt liv som
inte är lämpliga att berätta. Jag vill så gärna säga saker rakt ut, inte bara
visa yta med skrap på, jag vill tala om hur bra det kan vara, jag vill också
tala om hur fruktansvärt dåligt det kan vara.

Istället får jag skriva kryptiskt och det är bara vänner som kommer ända in.
Det hade varit så gött att få ur sig, istället för..
Hur är läget? det är bra, tack.

hur som helst, värld 2 i kryptiskt/halvutlämnande format, som sagt, igår:
En hastighet av ca 15 km/h, kvinnan som syns en bit bort och är ute på promenad
vänder sig om och gatulampan slocknar, men hon har inga magiska krafter, det var
bara en slump, hon ska inte släcka ner och ta över världen, hon ska bara se om
hennes lösspringande hund följer med.
En hastighet av ca 15 km/h, då antecknas på en display, Jag bär på så mycket
ilska  när jag inte ser sig i ögonen, allt som händer i mitt liv står still när du pratar.
Som att mitt liv bara handlar om dig. Behöver jag verkligen hitta ursäkter för att få
vara med mina vänner? Jag är pissointresserad av att prata ut med dig.
En hastighet av ca 15 km/h, då tänks tankar, men på ett nytt och fridfullt sätt.
Så här kan jag inte ha det.