annikasiri

jag har ju missat att berätta om förra helgens nya upplevelse.
Kimpro, som står för kontaktimprovisation. I en lokal på malmö
musikhögskola. Livemusik, improviserad dans.
Häftigast var dans med: man, svart hår, 25-30 år. Plötsligt bara där,
lika plötsligt borta på ett bra sätt. På ett sätt som inte förstör.

Tomas Di Leva - För evigt underbart

Händer som möts, formas till en långsam vals, när jag ser mig omkring tror
jag att jag lever i ett sjuttiotal som jag bara sett glimtar av. Kroppar rör sig.
Min med, din med, i takt med min. Ryggar som träffar golvet.
Ryggar som sveper golvet. Fötter som springer, andra fötter som springer
efter. Ingen säger något. Många gånger sluts ögonen. Du får tänka vad du
vill. Mitt huvud är tomt, samtidigt som det är sprängfyllt. Det kändes vackert,
det kändes som jag var gammal, såg tillbaka. tänkte. kände. undrade.
Hur hade det blivit?