I am not a robot
Annika. Ikväll cyklade jag ännu en gång mot något nytt. För femtioelftegången
kollade jag ut en ny plats på eniro, men för första gången cyklade jag raka vägen!
En inbjudan via sms till "ny-i-stan-fest" från en kille jag aldrig träffat men smsat lite
med om bönegrupp här i Lund. Det var kanoners! Skratt, prat, mys med helt nya
människor. Det är kul att testa gränserna lite. Vad kan man förlora på att cykla till
ett höghus, kliva in i ett gäng främmande människors lägenhet och prata med folk?
Sång i radion påvägen hem på cykeln 1. Marina and the Diamonds - I am not a robot.
Stanna vid stoppskylten, snudda vid asfalten och cykla vidare, nynna med "I'm not
a robot" passera massa studenter, men stanna vid en som ser ut att säga något till
mig. Dra ur musiken ur öronen.
- Vad sa du?
- jae var går buss 4?
- hm, jag har bara bott här 1,5 vecka jag är ledsen men jag vet inte det, fast hm..
jag vet var det går en hel del bussar, du skulle ju kunna gå dit, hm.. äh ska jag
följa dig eller?
- ja tack!
Jag som skulle hem och sova, börjar ju 8 imorgon (tänk akademisk kvart alltså 8.15 charm).
Hur som helst jag följde Jonathan till bussstationen, han var inte nykter om man
säger så, men trevlig ändå. tacksam. Jag satt en stund med honom och väntade
på bussen. Han handlade på kebabstället och jag kunde inte låta bli att ta ett foto
på denna märkliga situation. Där sitter jag plötsligt efter en fiin kväll på en soffa
i Lund och håller en främlings mobiltelefon i handen medan han köper mat.
Det kom ingen buss, så han fick ringa efter en taxi och jag cyklade
hem. Jag hittar tyvärr inte låten under cykelturen hem.
Komiskt är att på ny-i-stan-festen bad vi men jag hade svårt att
koncentrera mig och det blev en kort bön för min del, man vill
men det är svårt. Men den onyktra studenten Jonathan som varit på
Novisch(nollnings)fest med ett vitt hjärta med svart ram målat i ansiktet
säger "Gud singne dig".
Vem bär på vad?
okej nu måste jag verkligen soova!! oh en sista grej, en till låt för ikväll...
John Mayer - Who says
kollade jag ut en ny plats på eniro, men för första gången cyklade jag raka vägen!
En inbjudan via sms till "ny-i-stan-fest" från en kille jag aldrig träffat men smsat lite
med om bönegrupp här i Lund. Det var kanoners! Skratt, prat, mys med helt nya
människor. Det är kul att testa gränserna lite. Vad kan man förlora på att cykla till
ett höghus, kliva in i ett gäng främmande människors lägenhet och prata med folk?
Sång i radion påvägen hem på cykeln 1. Marina and the Diamonds - I am not a robot.
Stanna vid stoppskylten, snudda vid asfalten och cykla vidare, nynna med "I'm not
a robot" passera massa studenter, men stanna vid en som ser ut att säga något till
mig. Dra ur musiken ur öronen.
- Vad sa du?
- jae var går buss 4?
- hm, jag har bara bott här 1,5 vecka jag är ledsen men jag vet inte det, fast hm..
jag vet var det går en hel del bussar, du skulle ju kunna gå dit, hm.. äh ska jag
följa dig eller?
- ja tack!
Jag som skulle hem och sova, börjar ju 8 imorgon (tänk akademisk kvart alltså 8.15 charm).
Hur som helst jag följde Jonathan till bussstationen, han var inte nykter om man
säger så, men trevlig ändå. tacksam. Jag satt en stund med honom och väntade
på bussen. Han handlade på kebabstället och jag kunde inte låta bli att ta ett foto
på denna märkliga situation. Där sitter jag plötsligt efter en fiin kväll på en soffa
i Lund och håller en främlings mobiltelefon i handen medan han köper mat.
Det kom ingen buss, så han fick ringa efter en taxi och jag cyklade
hem. Jag hittar tyvärr inte låten under cykelturen hem.
Komiskt är att på ny-i-stan-festen bad vi men jag hade svårt att
koncentrera mig och det blev en kort bön för min del, man vill
men det är svårt. Men den onyktra studenten Jonathan som varit på
Novisch(nollnings)fest med ett vitt hjärta med svart ram målat i ansiktet
säger "Gud singne dig".
Vem bär på vad?
okej nu måste jag verkligen soova!! oh en sista grej, en till låt för ikväll...
John Mayer - Who says
Kommentarer