annikasiri

attans jag håller på att bli förkyld, och sett från en i-landshjärna är det
mycket jobbigt, det känns som att det är påväg och att det kommer stanna
ett tag, det är som en vägg mellan hjärnan och världen, jag kommer lixom
inte riktigt ut, hög igenkänningsfaktor? eller beskrev jag det för konstigt?

det finns så mycket jag vill ta igen på bloggen, jag tänker börja med att gå
tillbaka ända till Frizon. Jag hittade nämligen en anteckning på min mobil,
jag gör många sådana!! Såhär står det:
"Toaklotter, sömn, kristet galet, låtsasvärld.
Snygga människor, skräp, vyer, vill vara kristen"

Så om jag ska sammanfatta Frizon utifrån mobilanteckningen och lite annat:
Att jobba på Frizon var jätteroligt. Särskilt med dom människorna. Att sova
i husvagn kändes lyxigt. Jag gillade toaklottret, det var så annorlunda mot
vanligt toaklotter, tänk mer jesus mindre kiss och bajs. Fast också sådant
som toatennis vilket är en rätt rolig grej jag aldrig sett förut.
Låtsasvärldsmomentet kom när jag kollade på fotbollsturneringen. Det
kändes så lustigt helt plötsligt hur man såg sig omkring och det kändes som
om alla trivdes så bra, jag fick en bild av att Frizon var som ett minisamhälle,
ett lite väl isolerat kanske hehe. Feting vad frikorkofolket är vackert. Jag
fattar inte grejen, men de flesta ser ut som dockor om jag får säga det själv.
Det sista i anteckningen talar väl för sig själv egentligen.
Idag hade vi husgrupp och då insåg jag att jag inte har typ kännt frid med
Gud på (minst) 7 år. Ändå bor jag på ett svenska kyrkan-boende, är med i en
husgrupp, går till kyrkan på söndagarna..... Tänka sig.

Två meningar som jag mer än gärna sjöng med i under en stilla Gudstjänst
på Frizon då hjärnan ändå inte lydde mig och fokuserade på vad jag borde
fokuserat på.

I min svaga tro
vid min viljas bro