annikasiri

en tjej, en och en halv meter lång, står i någon slag röd
mjukisdress med vita muddar och dansar till Vincent -
Baby Hurricane framför en spegel och känner att dagen
varit rätt bra. Det blev ingen adventsljusstake idag heller
men en dress som hon tänkte ha som pjamas, minus topp-
(tomte)luvan, den ligger på byrån.

Hon har dessutom kommit på bästa argumentet för att
sluta oroa sig för tentan, den är den 7 december, och
turnumret är, just det, 7. Sååå, hon kan slappna av lite.

Jag har inte tinnitus. Min pappa är inte blind och blev inte
bortadopterad av en konstnär, jag är inte hungrig. Men på
något sätt är mina bekymmer ändå bekymmer.
Som att år av traditioner nu har nått sin gräns.
Denna jul. Den kommer inte likna någon annan jag tidigare
varit med om. och det är inte skoj. inte alls.

fast tänk. ändå kan man sheijka loss.
Min lycka är också lycka. På sitt sätt.

Någon hade byggt denna snöykta, såg den igår på promenaden.

Sött

Ikväll var jag och Mattias på Harry Potter-filmen.
Jag gillar de oskyldiga relationerna. fnisset i publiken.
Det mörka i filmen kanske var på gränsen till vad jag
klarar av, men jag överlevde den så...
.. jag vill nog se del 2 med när den kommer.

Nu ska jag sova.
För du vet min sömn är...