annikasiri

Jag brukar aldrig plugga så jag är sist i biblioteket på Larran,
men ikväll gick klockan och plötsligt var den 12, så prövade
jag att plinka lite på pianot, det blev ett kärt återseende.
Sist jag spelade måste vara tillfället då jag tog denna bilden:



Utanför en föreläsningssal finns det otippat ett piano.
En morgon råkade jag komma en timma förtidigt (har hänt
ett par gånger i mitt liv) ja då stod pianot där och väntade.

Musik alltså. Känns så långt bort.

Ikväll träffade jag en go släktning, Marianne. Det var fint att
träffas bara hon och jag. Min nya favoritdialekt är nog dalsländska,
heter det så?

Sovdags. Puss och kram. Annika.