annikasiri

en packar-dag, men inte så mycket packat. jag är verkligen sämst på att packa, det kan gå
en hel dag, jag går runt, springer upp och ner för trappan men det händer ingenting, tills jag
börjar närma mig tiden-är-snart-ute-stunden. känns nästan obligatoriskt att blogga kvällen före
en stor förändring.... imorgon blir jag skåning.
Jag hoppas jag börjar prata skånska, iallafall lite, det är fint.

just det, blogginläggslåt ikväll: Patty Griffin - Dear old friend det är nära till känsliga känslor när
man hör låten, en sång att ge till någon, som är långt borta. Hallååå

Idag har jag som sagt packat och sprungit i huset. Fick ett trevligt avbrott då Matilda kom förbi
och bjöd på en bulle med ett vackert namn jag inte kan stava till och med ett ljus i och en
present (födelsedagsfirande i efterskott) Om låten tagit slut så kan du lyssna på den som står
näst sist om du känner att du är på det humöret David Åhlén - Spirit Fall. Det finns sådan kraft
i musik att väcka känslor vissa gånger. Andra stunder är det lustigt hur man kan befinna sig i ett
vakum och inte nå sig själv och sina tankeönskningar.

Ikväll. "Vi tar de sköna stolarna" Så skönt det var att sjunka ner, men jag kom inte ner
tillräckligt långt för att kunna luta huvudet tillbaka. Jag satt där och min standardmin är
tyvärr lite sur. Ett tag kollade jag på rislamporna i taket och önskade att jag själv hade
en sådan till flytten, lät de andra sjunga om en Gud som är underbar, när de sjöng en
annan sång "på ditt kors, nanananana" hade jag ändå hittat en ställning då huvudet
kunde vara lite tillbakalutat och blicken var riktad ut genom fönstret rakt in i lampan
som satt på väggen och lyste upp den lilla trappan upp till dörren. När jag sakta blickade
innåt igen försvann standardminen och gick över till ett leende, trots vakumkänslan i bröstet
log jag, där satt så många olika människor, så fina på sitt sätt, så fina att jag inte kunde hålla
tillbaka ett leende. Där fanns en som uttryckte sig med hela sin kropp, en som befann sig någon
annanstans tillsammans med sin mobil, en som ville berätta något, en som höll ut alla toner lite
längre än de andra, en som hade ont i halsen, en som fått just blivit vräkt från sin lägenhet, en
som längtade hem, en som gömde sig under sin luva, det fanns många fler, och jag som gärna
hade pratat med Gud, men vakumet var där. Tankar på rislampor och fina människor tog över
helt. En annan dag kanske.


Imorgon flyttar jag alltså till Lund. Jag har en brevvän, men om du också vill bli min brevvän
så är det bara att be om adressen. Jag kommer inte sluta blogga, så om du inte vill bli min
brevvän så ses vi på bloggen.

Godnatt på dig,
hoppas du får drömma något kul.