annikasiri

Ikväll kände jag mig rätt seg utan anledning. Jag var sugen på salt lakris, men kunde
inte låta pappa åka till affären bara för att köpa det, eftersom jag idag skrev klart
en debattartikel (SvB) som slår ett slag för att cykla och bl.a. ifrågasätter att 50 % av
alla bilresor som görs i Sverige är under 5 km.
Jag och pappa satt lutade över bordet, inte bara för att det var ett halvlågt soffbord,
utan också för att sodukot (bestämd form, fult) var så svårt att lösa.
Sen helt plötsligt blev tv:n väldigt intressant. Baletten (på 2:an) hade pågått en halvtimma,
men så plötsligt blev det jätteroligt, på riktigt. Jag och pappa skrattade så mycket att
mamma kom, sen satt vi tre och skrattade, typ som när man tittar på galenskaparna eller något
annat liknande. Sjukt snygg och rolig koreografi.

Jag hade unnat dig ditt leende och dina känslor i verkligheten. Men jag hade också fnissat
och njutit av min egna känsla som sa mig att nä du, det där ska du nog inte vara så säker på.

åhå, vad är nu detta. inget egentligen, bara dykt upp saker här och var de senaste dagarna.
Nu tänker jag sova. Imorgon går bussen, sen tåget, sen ett annat tåg och sen ett annat tåg
som tar mig till Jönköping, där jag ska bo i 2 månader till. I sommar blir jag oskarshamnare,
och om 5 dagar har jag iallafall tänkt ut vart jag skulle vilja bo till hösten.

Vi hörs, eller hur, iallafall kanske, det beror på vem du är.
äääh, nu är jag trött verkar det som. Godffffnatt!