mobitelefonpoesi
En rygg att klamra sig fast på. Tjo och tjim.
En pastor som för in tankarna på annat,
men han lyckas inte hela vägen. Ikväll rynkar jag pannan,
tanken flög till en annan stad. Där satt jag. Jag lutade mig bakåt
och omfamnades av personen i stolen bredvid. Hur fel det var visste jag inte då.
Även om jag kände det på mig och inte alls är förvånad att jag konstaterar att det
nu gått 10 dagar av tystnad. En tystnad som ger mig frid. Men på ryggen ikväll kunde
jag se mer. Avslutningen på den allt för påkostade fyrverkerifesten.
Jag tillät mig att tänka att det var någon annans rygg jag hängde på en stund.
När verkligheten väckte mig blev jag inte ledsen, jag log ett svagt leende.
Jag vet var jag vill vara nästa år. Allt för tydligt ser jag bilder inom mig.
Om de andliga sångerna ändå kunde fånga mig. Ett hav av fikabord, unga människor,
hälften blundar, nästan alla sjunger. Själv sitter jag och gör en anteckning på mobilen.
Klockan är 23.52. Kan jag hjälpa en enda med något så är det värt.
Det är valborg och jag är rätt glad trots allt. Ja trots allt som snurrar. Det är valborg.
Sådant kan man ägna sig åt att skriva en valborskväll på mobilen.
Nu är det första maj, och klockan är 02.02. Jag har en liten idé för
Maj år 2010. Inspirerad av händelser de senaste veckorna.
Nämligen att inte backa för saker som först skrämmer mig. Allt möjligt.
Mer om det imorgon.
Idag har det regnat. Men med denna låt (J.Cullum - These are the days)
på mp3:n och synen av sopgubbar (eller så säger man inte längre enligt
mitt svB-arbete, för under nusvenskan, 1900-talet och frammåt, kan ord
försvinna i och med att man får nya synsätt eller att ord helt enkelt får en
negativ laddning, sopgubbe har blivit renhållningsarbetare) iallafall jag
såg ett par renhållningsarbetare plocka skräp, hur låter detta, men det
gjorde mig pepp. Kanske inte lika pepp som jag blev i förmiddags av att
höra en grupp vuxna människor sjunga vårsånger. Musiklinjen hade inte
kommit hem från USA, så det var ett par lärare som fixade sången,
det var så fint att se sina lärare, vaktmästarn, grafiskdesignlärare,
allmänlärare m.fl. sjunga och talet som nån f.d politiker höll var kanoners faktiskt.
Jag undrar hur många trerätters som ätits där huvudrätten är spenatsoppa.
Fint var det ikväll iallafall. Nu börjar det här inlägget bli för långt, får avrunda.
Imorgon ska jag skriva mer.
Godnatt på er och glad valborg.
En pastor som för in tankarna på annat,
men han lyckas inte hela vägen. Ikväll rynkar jag pannan,
tanken flög till en annan stad. Där satt jag. Jag lutade mig bakåt
och omfamnades av personen i stolen bredvid. Hur fel det var visste jag inte då.
Även om jag kände det på mig och inte alls är förvånad att jag konstaterar att det
nu gått 10 dagar av tystnad. En tystnad som ger mig frid. Men på ryggen ikväll kunde
jag se mer. Avslutningen på den allt för påkostade fyrverkerifesten.
Jag tillät mig att tänka att det var någon annans rygg jag hängde på en stund.
När verkligheten väckte mig blev jag inte ledsen, jag log ett svagt leende.
Jag vet var jag vill vara nästa år. Allt för tydligt ser jag bilder inom mig.
Om de andliga sångerna ändå kunde fånga mig. Ett hav av fikabord, unga människor,
hälften blundar, nästan alla sjunger. Själv sitter jag och gör en anteckning på mobilen.
Klockan är 23.52. Kan jag hjälpa en enda med något så är det värt.
Det är valborg och jag är rätt glad trots allt. Ja trots allt som snurrar. Det är valborg.
Sådant kan man ägna sig åt att skriva en valborskväll på mobilen.
Nu är det första maj, och klockan är 02.02. Jag har en liten idé för
Maj år 2010. Inspirerad av händelser de senaste veckorna.
Nämligen att inte backa för saker som först skrämmer mig. Allt möjligt.
Mer om det imorgon.
Idag har det regnat. Men med denna låt (J.Cullum - These are the days)
på mp3:n och synen av sopgubbar (eller så säger man inte längre enligt
mitt svB-arbete, för under nusvenskan, 1900-talet och frammåt, kan ord
försvinna i och med att man får nya synsätt eller att ord helt enkelt får en
negativ laddning, sopgubbe har blivit renhållningsarbetare) iallafall jag
såg ett par renhållningsarbetare plocka skräp, hur låter detta, men det
gjorde mig pepp. Kanske inte lika pepp som jag blev i förmiddags av att
höra en grupp vuxna människor sjunga vårsånger. Musiklinjen hade inte
kommit hem från USA, så det var ett par lärare som fixade sången,
det var så fint att se sina lärare, vaktmästarn, grafiskdesignlärare,
allmänlärare m.fl. sjunga och talet som nån f.d politiker höll var kanoners faktiskt.
Jag undrar hur många trerätters som ätits där huvudrätten är spenatsoppa.
Fint var det ikväll iallafall. Nu börjar det här inlägget bli för långt, får avrunda.
Imorgon ska jag skriva mer.
Godnatt på er och glad valborg.
Kommentarer