annikasiri

Tyngd av två väskor, tyngd av två pärmar m.m i mina händer.
Tyngd av flera kilo som inte syns, jag känner mig som starke Adolf,
jag orkar, jag faller inte ihop. nej. Jag halvspringer.
Slickar mig om läpparna för att smaka på pussen.
Den får inte bara torka bort. En minut gammal.
Sen förbereds ett förlåt-att-jag-är-sen-tal.
- Förlåt herr Dirigent.
En vit plåtburk stannade framför mig. Talet kom aldrig till användning.
Tyngden stoppades undan. Nyfikenheten släpptes fram.
Drömmarna släpptes fram.

Det var min morgon. En ganska jobbig morgon.
Men den här dagen har annars varit väldigt bra.



Avslutningen var bäst.
Fruktsallad och spel med Stina, Malin och Lina.
Skjuts in till stan och sen gå hem tillsammans med Mando Diao.
Känsla.
Godnatt.