annikasiri

Fetfeting. Igår förberedde jag i hjärnan ett litet förlåt-blogginlägg.
(Skriver samtidigt som jag pratar med flett, så vi får se hur det går.)

Skit också, 1 timma 40 minuter senare... det fungerade inte så bra.
Nu är klockan för mycket, jag borde sova, jag tog ju till och med en
tupplur i bilen när jag väl kommit hem för jag kände mig så trött, och nu
är klockan helt plötsligt 01.39.
Får bli en kortfattad blogg om min olycksdag. Men först lite bakgrund,
eller nej först lite bakgrundsmusiktips. Alltså igår började jag fila på en
förlåt-blogg. Det var morgon och jag cyklade, idéen dök upp när jag för
andra gången samma morgon höll på att bli påkörd för att jag inte såg
mig om. Undertiden i headsetet spelades Asha Ali - A promis broken.
Jag lyssnade på P3. Den passade in på något sätt. Så nu tänkte jag
om du vill känna feelingen, sök reda på den på spotify, sen kan du
fortsätta läsa.

 

Jag ville sä gärna be om ursäkt, brydde mig om vad de tänkte. Försökte
läsa blicken, trots att jag inte alls vågade möta den, stirrade frammåt och
låtsades behöva all min koncentration till att trampa frammåt. Iallafall sen
försökte jag komma på fler förlåt. Kom på att jag kunde be mamma om
förlåtelse för att jag fortfarande inte städat bland mina träningskläder som
jag lovat, men resten jag kom på gav mig lite ångest och jag hade inte
alls någon lust att skriva om mina förlåt längre.

Idag kan man nästan se det som att jag fått betala tillbaka. Idag blommade
en otursdag upp. Det började redan 06.15 då jag trillade med cykeln.
Skrapade i båda knäna, chanslös. Hann inte reagera. Ena stunden cyklade jag,
nästa låg jag där på marken och kravlade.
Precis när jag ställt mig upp kom en fråga från en lastbilschaufför.
- Hur gick det?
- Ingen fara alls, sa jag och log och menade det. Bara lite skrubbsår. Jag var
mer orolig för cykeln. Jag körde på klassikern, cykla i tågspår, har ju cyklat den
vägen tusen gånger, och vet hur viktigt det är att inte hamna i spåret, men idag
råkade jag göra det iallafall.

En glömd plånbok till jobbet behöver inte vara så hemskt. Fast värre när
man ska köra till Öland direkt efter (körkort)...och värre när man har
jobbnycklar+skåpsnycklar i den. Jag fick plinga på dörren, och skämmas.
Innan klockan blev 18.00 kom pappa med plånboken, han fick leta igenom
mitt rum, under något av alla lager av kläder och papper hittade han den.

Matchen på Öland slutade två-två. Kändes som vi förlorade eftersom vi ledde
med 2-0. Min otur var väl att bränna sjukt många skott.
Fast pricken över i var ändå att jag upptäckte när jag kom hem och packade
upp  träningskläderna att jag glömt mina nya gympaskor i Färjestaden haha..
Vad ska jag göra? Ingen har hört av sig och sagt att dom tagit med dom, får
hålla tummarna.

Förmodligen hade hela inlägget kännts väldigt deppigt om det inte varit för ett
roligt samtal med flett ikväll. Så dagen slutade ändå lyckligt.
Imorgon är det fullt ös igen. Vet inte när jag ska andas. På måndag tror jag.
Men jag har själv valt mitt schema. Och idag tänkte jag att jag kunde vila när
jag dör istället. Lite rått. Vilket ord, rått, vad fult det ser ut haha. okej hm jag vill
vila innan jag dör, det är underbart med vila, men jag vill inte göra det onödigt
mycket. Men nu vill jag sova, bla bla bla,,.. haha vad trött jag är.

Godnatt världen.