Buss 155, kanske

Den svängde vänster, vänster igen, sen höger, stannade.
Jag tappade cykelnyckeln ner för trappan vid bussdörren,
gick ner, hämtade den, gick upp, väntade. Dörren öppnades.
En bussstation, mörkt. Tre killar låg på asfalten och väntade på en buss.
En busschaufför stod utanför min buss och rökte. Jag kände hur lite jag
brydde mig om vad han tyckte, vad han tyckte om mina ögon,
och det som rann ner ifrån dom, och vad han tyckte om mina bestämda steg.
Jag kände hur väskan gillade att falla lite hårdare än vanligt mot cykelkorgsbottnen.

Så knäppt att internet får veta sånt här.
Så knäppt att hela världen kan få veta.
Så knäppt att jag släpper ut det och vet att jag inte kan gömma det igen.

Snart kommer Emma hit. Då ska vi dricka te. Sen ska jag sova.
Och imorgon ska jag jobba. och dagen efter ska jag jobba och gå på strandfestivalen,
min favoritfestival.

Godnatt, Annika, Onsdag 23.12



Kommentarer

Skriv gärna en kommentar här:

Namn:

E-postadress: (publiceras inte på bloggen)

Kommentar: